Den här dagen har varit tuff...
Det har varit mycket konflikter och sura miner.
Det är svårt när storasyster ger sig på lillasyster. Mycket kan man ignorera och bemöta lågaffektivt, men inte när hon går på syster både verbalt och fysiskt.
Idag var de ute i snön, pappan skottade och barnen följde med ut. Lillasyster började bygga på en snögrotta. Storasyster kom som vanligt inte på vad hon skulle göra utan började förstöra lillasysters grotta genom att hoppa på den... Det hela slutade med att pappan fick dra bort storasyster som skrek i högan sky och inte skulle gå bort. Jättekul, i ett samhälle på en gata med flera grannar... Hon är ju ändå 13 år...
Ja ja nu är det kväll, dottern har gått och lagt sig och jag hoppas på en bättre morgondag!
//MAmmafunderingar
lördag 27 december 2014
torsdag 25 december 2014
Energin tog slut.
Julafton firades med farmor och farfar.
Vi åkte dit vid lunch och tanken var att sova över. Barnens kusin 1.5 år och faster med man var också på plats.
Vi åt jullunch, tittade på kalle, delade julklappar, åt middag och spelade paketleken.
Jag ser på dottern efter middagen att hon är helt tom i ansiktet och ingen mimik samt seg på att svara när någon pratade med henne.
Jag tog henne åt sidan och frågade om hon vill åka hem och sova istället. Hon tittade lättad på mig och sa att hon ville det, men att hon inte kunde pga att hon skulle få dåligt samvete gentemot farmor och farfar, men jag sa att hon inte behövde bestämma sig där och då utan kunde fundera lite.
Informerade de andra om läget och de förstod att de inte skulle tjata och försöka locka henne kvar.
Vi spelade klart paketleken och sen hade dottern funderat färdigt och hon ville vara kvar.
Jag tror att hon med vetskapen om att vi faktiskt kunde åka hem om hon behövde, hjälpte henne denna gång.
Julfirandet pågår några dagar till... Till olika far- och morföräldrar mm. Antagligen behövs rejäl återhämtning sen till helgen...
//Mammafunderingar
Vi åkte dit vid lunch och tanken var att sova över. Barnens kusin 1.5 år och faster med man var också på plats.
Vi åt jullunch, tittade på kalle, delade julklappar, åt middag och spelade paketleken.
Jag ser på dottern efter middagen att hon är helt tom i ansiktet och ingen mimik samt seg på att svara när någon pratade med henne.
Jag tog henne åt sidan och frågade om hon vill åka hem och sova istället. Hon tittade lättad på mig och sa att hon ville det, men att hon inte kunde pga att hon skulle få dåligt samvete gentemot farmor och farfar, men jag sa att hon inte behövde bestämma sig där och då utan kunde fundera lite.
Informerade de andra om läget och de förstod att de inte skulle tjata och försöka locka henne kvar.
Vi spelade klart paketleken och sen hade dottern funderat färdigt och hon ville vara kvar.
Jag tror att hon med vetskapen om att vi faktiskt kunde åka hem om hon behövde, hjälpte henne denna gång.
Julfirandet pågår några dagar till... Till olika far- och morföräldrar mm. Antagligen behövs rejäl återhämtning sen till helgen...
//Mammafunderingar
tisdag 23 december 2014
Terminen är slut.
Nu är första terminen i 7:an slut.
Dottern är nöjd och då är vi nöjda!
Betygen har sänkts rejält, om det beror på att det bara är första terminen i 7:an och de läser mot målen i 9:an, eller om det beror på annat, det måste jag kolla upp.
Men som sagt bara hon är nöjd så är jag så nöjd.
Nu är det juletider med allt vad det innebär...
I dag har hon till och med medverkat under en hel tillställning hemma hos oss som varade i flera timmar. Förra året höll hon sig på sitt rum, större delen av tiden.
En god jul önskar jag alla som kikar in här!
//Mammafunderingar
Dottern är nöjd och då är vi nöjda!
Betygen har sänkts rejält, om det beror på att det bara är första terminen i 7:an och de läser mot målen i 9:an, eller om det beror på annat, det måste jag kolla upp.
Men som sagt bara hon är nöjd så är jag så nöjd.
Nu är det juletider med allt vad det innebär...
I dag har hon till och med medverkat under en hel tillställning hemma hos oss som varade i flera timmar. Förra året höll hon sig på sitt rum, större delen av tiden.
En god jul önskar jag alla som kikar in här!
//Mammafunderingar
måndag 17 november 2014
Sömn
Vi har märkt av att sömnen har blivit drabbad negativt av en icke medicinerad storasyster.
Antingen kan det ta väldigt lång tid att somna. Eller så kan det vara oroligt på natten och hon kan vakna flera gånger. Eller både ock.
Detta märks såklart på humöret...
Det märks också att hon stänger av väckarklockan och missar att gå upp i tid.
I morse fick jag återigen kontakta skolan och "varna" att hon ev. blev sen. Hon kommer sällan försent. Men bara känslan av att ev. kunna göra det kan förstöra hela morgonen tom hela dagen. Då är det bara att ta fram telefonen och meddela skolan.
Alltid har man jouren och ska styra och ställa för att slippa härdsmältor.
Inte undra på att man tycker det ryker ur huvudet ibland...
/Mammafunderingar
Antingen kan det ta väldigt lång tid att somna. Eller så kan det vara oroligt på natten och hon kan vakna flera gånger. Eller både ock.
Detta märks såklart på humöret...
Det märks också att hon stänger av väckarklockan och missar att gå upp i tid.
I morse fick jag återigen kontakta skolan och "varna" att hon ev. blev sen. Hon kommer sällan försent. Men bara känslan av att ev. kunna göra det kan förstöra hela morgonen tom hela dagen. Då är det bara att ta fram telefonen och meddela skolan.
Alltid har man jouren och ska styra och ställa för att slippa härdsmältor.
Inte undra på att man tycker det ryker ur huvudet ibland...
/Mammafunderingar
tisdag 4 november 2014
Som ett brev på posten...
Jahopp då kom det som ett brev på posten, den där förändringen med icke medicinerad dotter...
Storasyster har varit negativt inställd till "den där jävla medicinen". Vi gjorde upp en deal tillsammans med läkaren, efter höstlovet skulle medicinen sättas ut och hon ska vara utan i 6 veckor för att det sedan ska utvärderas om hon behöver medicinen eller inte. Men framför allt ska hon själv få insikt om den behövs eller inte.
Tanken är väldigt bra, för jag tror också att det är hennes enda sätt att ändra inställning till medicineringen.
Men idag är dag nr två... Det säger allt...
Ostrukturerad morgon. Irriterad storasyster. rusade omkring som ett yrväder och sökte efter sina grejer.
"Var är mina grejer" "va fan har jag inte lagt ner det" "oh, shit vad klockan är mycket"
Lillasyster var tydligen i vägen.
"Akta på´re" "fan att du ska va så jävla jobbig" "fattar du hur jobbig du är eller" "jävelunge" osv.
Detta är inte ok, och jag inser att det behövs ÄNNU tydligare struktur på morgonen. Lillasysters morgonschema (som hon har för att det inte ska krocka med storasyster) det måste ses över. De kan inte äta frukost tillsammans. Min fasa med att låta barnen äta vid tv:n får jag lägga åt sidan. Lillasyster behöver det. (Storasyster ser inte på tv på morgonen tror inte hon mäktar med de intrycken).
Dags att sätta igång hjärnan på en ännu högre växel och rigga för ev. härdsmältor framöver...
//Mammafunderingar
Storasyster har varit negativt inställd till "den där jävla medicinen". Vi gjorde upp en deal tillsammans med läkaren, efter höstlovet skulle medicinen sättas ut och hon ska vara utan i 6 veckor för att det sedan ska utvärderas om hon behöver medicinen eller inte. Men framför allt ska hon själv få insikt om den behövs eller inte.
Tanken är väldigt bra, för jag tror också att det är hennes enda sätt att ändra inställning till medicineringen.
Men idag är dag nr två... Det säger allt...
Ostrukturerad morgon. Irriterad storasyster. rusade omkring som ett yrväder och sökte efter sina grejer.
"Var är mina grejer" "va fan har jag inte lagt ner det" "oh, shit vad klockan är mycket"
Lillasyster var tydligen i vägen.
"Akta på´re" "fan att du ska va så jävla jobbig" "fattar du hur jobbig du är eller" "jävelunge" osv.
Detta är inte ok, och jag inser att det behövs ÄNNU tydligare struktur på morgonen. Lillasysters morgonschema (som hon har för att det inte ska krocka med storasyster) det måste ses över. De kan inte äta frukost tillsammans. Min fasa med att låta barnen äta vid tv:n får jag lägga åt sidan. Lillasyster behöver det. (Storasyster ser inte på tv på morgonen tror inte hon mäktar med de intrycken).
Dags att sätta igång hjärnan på en ännu högre växel och rigga för ev. härdsmältor framöver...
//Mammafunderingar
söndag 2 november 2014
Ett litet bryt...
Igår kväll blev det ett litet "brytihop" för storasyster.
Hon vill spara på allt...
Jag skulle slänga tomma ljuskoppar från ljus som brunnit ur. Doftljus vi har köpt med "inbyggd" glaskopp. Koppen slänger man liksom när ljuset är färdigbrunnet. Men si där tänker vi olika jag och min dotter. Dottern skulle absolut spara dessa och det blev en diskussion som urartade. (Man kan ju tycka att det är ju inte så farligt att spara på tre ljuskoppar, men det är liksom inte det enda som sparas av henne...)
I alla fall så slutar diskussionen med att hon är förbannad att hon inte får överta badrumsskåpet i vårt badrum som ska renoveras nästa vecka. Hon har tidigare frågat om hon inte kan få ha det skåpet i sitt rum, för det är så bra speglar... Skåpet är rostigt i kanterna och fallfärdigt- det ska alltså slängas.
Men dottern tycker det är helt vansinnigt att vi kommer slänga detta skåp.
Som jag försökte förklara för henne så har vi ansvaret för henne och då är det också vårt ansvar att se till att det inte sparas på sånt som inte är relevant att spara på.
Behöver jag säga att hon inte höll med !
//Mammafunderingar
Hon vill spara på allt...
Jag skulle slänga tomma ljuskoppar från ljus som brunnit ur. Doftljus vi har köpt med "inbyggd" glaskopp. Koppen slänger man liksom när ljuset är färdigbrunnet. Men si där tänker vi olika jag och min dotter. Dottern skulle absolut spara dessa och det blev en diskussion som urartade. (Man kan ju tycka att det är ju inte så farligt att spara på tre ljuskoppar, men det är liksom inte det enda som sparas av henne...)
I alla fall så slutar diskussionen med att hon är förbannad att hon inte får överta badrumsskåpet i vårt badrum som ska renoveras nästa vecka. Hon har tidigare frågat om hon inte kan få ha det skåpet i sitt rum, för det är så bra speglar... Skåpet är rostigt i kanterna och fallfärdigt- det ska alltså slängas.
Men dottern tycker det är helt vansinnigt att vi kommer slänga detta skåp.
Som jag försökte förklara för henne så har vi ansvaret för henne och då är det också vårt ansvar att se till att det inte sparas på sånt som inte är relevant att spara på.
Behöver jag säga att hon inte höll med !
//Mammafunderingar
torsdag 30 oktober 2014
Tiden orken, kraften...
Nu har det gått sådär alldeles för länge igen.
Ibland tar det stopp för att allt tuffar på. Andra gånger tar det stopp för att det helt enkelt är för mycket. Just nu är det en sån period, för mycket...
Nu är det relativt lugnt på storasysterfronten. Så skönt! (Vi får se vad som händer om ett par dagar för efter höstlovet ska vi prova att sätta ut medicinen, mer om det i ett annat inlägg...)
Men nu är det lilla minstingen på 9-år som inte mår bra :(
En helt annan grej än storasysters problematik. Hon är utsatt i skolan. De andra eleverna är elaka.
Det gör så ont i mig. Hur ska vi hjälpa henne på bästa sätt?!? Igår var vi hos en kurator... Men vad hjälper det att de är taskiga i skolan...
Pga. allt runt omkring så blossar min psoriasis nåt alldeles förskräckligt. Jag har jätteont med öppna sår på fingrar och fötter... En "liten" biverkan av allt rörigt runt omkring...
Mina älskade barn hur ska jag ta över smärtan från er?!?
//Mammafunderingar
Ibland tar det stopp för att allt tuffar på. Andra gånger tar det stopp för att det helt enkelt är för mycket. Just nu är det en sån period, för mycket...
Nu är det relativt lugnt på storasysterfronten. Så skönt! (Vi får se vad som händer om ett par dagar för efter höstlovet ska vi prova att sätta ut medicinen, mer om det i ett annat inlägg...)
Men nu är det lilla minstingen på 9-år som inte mår bra :(
En helt annan grej än storasysters problematik. Hon är utsatt i skolan. De andra eleverna är elaka.
Det gör så ont i mig. Hur ska vi hjälpa henne på bästa sätt?!? Igår var vi hos en kurator... Men vad hjälper det att de är taskiga i skolan...
Pga. allt runt omkring så blossar min psoriasis nåt alldeles förskräckligt. Jag har jätteont med öppna sår på fingrar och fötter... En "liten" biverkan av allt rörigt runt omkring...
Mina älskade barn hur ska jag ta över smärtan från er?!?
//Mammafunderingar
måndag 15 september 2014
Huvudbry..
Mannen och jag diskuterade lite på telefon idag, (ja det är de tillfällena man får ta till när man inte kan diskutera hemma när barnen är i närheten) vi funderar på vad "bakslaget" kan bero på.
Kan det vara så att tjejen som i våras inte tog ett enda eget ansvar när det gällde skolan, som nu tagit i med all kraft och fixat allt själv, med läxor planering osv, kanske inte mäktar med mer?!?
Kan det vara så att det blev för övermäktigt? Det har inte ens gått en månad sedan de började...
Jag vet inte, tiden får utvisa...
//Mammafunderingar
Kan det vara så att tjejen som i våras inte tog ett enda eget ansvar när det gällde skolan, som nu tagit i med all kraft och fixat allt själv, med läxor planering osv, kanske inte mäktar med mer?!?
Kan det vara så att det blev för övermäktigt? Det har inte ens gått en månad sedan de började...
Jag vet inte, tiden får utvisa...
//Mammafunderingar
söndag 14 september 2014
Bakslag...
Otrolig dålig uppdatering här.
Men hur som helst. Skolstarten har gått så bra och ingen är gladare än vi!
Men! I helgen har vi fått smaka på gammal medicin... Hon har haft ett par riktigt rejäla utbrott, med kastande av saker och väldigt mycket verbala skällsord.
Det har varit tufft, otroligt tufft att känna på detta igen.
Kanske blev det en liten aha upplevelse att glöm inte bort hur ert liv ser ut, glöm inte bort förberedelser osv.
Nya tag! Imorgon har vi utveklingssamtal för första gången på högstadiet, spännande!
//Mammafunderingar
Men hur som helst. Skolstarten har gått så bra och ingen är gladare än vi!
Men! I helgen har vi fått smaka på gammal medicin... Hon har haft ett par riktigt rejäla utbrott, med kastande av saker och väldigt mycket verbala skällsord.
Det har varit tufft, otroligt tufft att känna på detta igen.
Kanske blev det en liten aha upplevelse att glöm inte bort hur ert liv ser ut, glöm inte bort förberedelser osv.
Nya tag! Imorgon har vi utveklingssamtal för första gången på högstadiet, spännande!
//Mammafunderingar
torsdag 21 augusti 2014
Jag håller andan...
Jag håller andan. Törs knappt andas och än mindre ropa hej...
Men de första dagarna har funkat toppen! Men jag vet att bakslaget kan komma, jag vet ATT det gör det. Det kan kännas tråkigt och negativt att man har den inställningen, men för min del är det en överlevnadsplan. Att vara beredd liksom.
Förra året gick också toppen de tre första dagarna sen brakade hon totalt. Det behöver inte bli så. Men man törs heller inte riktigt tro att det ska gå såhär smärtfritt...
Jag är glad för varje dag som hon är nöjd och glad och familjen känns hel och intakt.
//Mammafunderingar
Men de första dagarna har funkat toppen! Men jag vet att bakslaget kan komma, jag vet ATT det gör det. Det kan kännas tråkigt och negativt att man har den inställningen, men för min del är det en överlevnadsplan. Att vara beredd liksom.
Förra året gick också toppen de tre första dagarna sen brakade hon totalt. Det behöver inte bli så. Men man törs heller inte riktigt tro att det ska gå såhär smärtfritt...
Jag är glad för varje dag som hon är nöjd och glad och familjen känns hel och intakt.
//Mammafunderingar
måndag 18 augusti 2014
Som sagt...
I torsdags 14/8 hade vi ett inplanerat möte i skolan, inför skolstart.
Tanken var att dottern skulle med en stund för att få sitt schema och veta skåpsplats osv.
Vi kom till parkeringen och skulle stå där en stund och vänta eftersom vi var lite tidiga. Dottern härjade om att hon inte ville gå. Tillslut öppnar hon bildörren och drar...
Pappan gjorde ett tappert försök att hinna i fatt henne. Men man tar liksom inte en 13-åring under armen och går. Hon skulle helt enkelt inte gå på detta möte!!!
Vi går på mötet utan dotter.
Det var rektor, tre lärare och kurator. Missförstå mig rätt men på ett vis var det ju "bra" med denna början, allt dottern drog. Så de inser allvaret.
Vi fick info om scheman och annan information. Jag måste säga att schemat är genomtänkt och utan håltimmar, så jag hoppas det även funkar i praktiken.
Att sen skolan börjar terminen med fem saknade lärare till olika tjänster, en administrativ tjänst och två assistenter. Men det är en annan historia...
//Mammafunderingar
Tanken var att dottern skulle med en stund för att få sitt schema och veta skåpsplats osv.
Vi kom till parkeringen och skulle stå där en stund och vänta eftersom vi var lite tidiga. Dottern härjade om att hon inte ville gå. Tillslut öppnar hon bildörren och drar...
Pappan gjorde ett tappert försök att hinna i fatt henne. Men man tar liksom inte en 13-åring under armen och går. Hon skulle helt enkelt inte gå på detta möte!!!
Vi går på mötet utan dotter.
Det var rektor, tre lärare och kurator. Missförstå mig rätt men på ett vis var det ju "bra" med denna början, allt dottern drog. Så de inser allvaret.
Vi fick info om scheman och annan information. Jag måste säga att schemat är genomtänkt och utan håltimmar, så jag hoppas det även funkar i praktiken.
Att sen skolan börjar terminen med fem saknade lärare till olika tjänster, en administrativ tjänst och två assistenter. Men det är en annan historia...
//Mammafunderingar
lördag 9 augusti 2014
Skolstart
Den 18/8 börjar barnen skolan.
Den 14/8 har vi ett inplanerat möte med kuratorn. Då dottern bl.a. skulle få se sitt schema mm. Detta har varit bestämt sen innan sommaren. Men när jag nämnde det för dottern för ett par dagar sen så sa hon "Glöm det" "Jag tänker inte gå dit". Så var vi där igen....
Behöver jag säga att jag våndas över skolstarten....
//Mammafunderingar
Den 14/8 har vi ett inplanerat möte med kuratorn. Då dottern bl.a. skulle få se sitt schema mm. Detta har varit bestämt sen innan sommaren. Men när jag nämnde det för dottern för ett par dagar sen så sa hon "Glöm det" "Jag tänker inte gå dit". Så var vi där igen....
Behöver jag säga att jag våndas över skolstarten....
//Mammafunderingar
torsdag 31 juli 2014
Återhämtning
Vi tillbringade en dag med våra döttrar på Skara sommarland. Allt gick jättebra där. Storasyster blev dock nojig och ville absolut att vi skulle åka hem ca 30 minuter innan parken stängde. Det är ångestfyllt att va kvar till sist, tänk om man blir inlåst...
I alla fall så var jag imponerad över vad hon tordes åka osv. Riktigt imponerad.
Men i alla fall. En hel dag på Skara sommarland, ja det tar ju sin energiåtgång...
Dagen efter gick inte lika bra som dagen inne på sommarlandet.
Det började redan på morgonen. Eftersom hon har diabetes måste hon upp på morgonen och äta. Det går inte att låta henne ligga och sova. Redan där började det... Ilsk som ett bi. Lillasyster fick hålla sig ur vägen. Det är hon som åker på mest både verbalt och fysiskt.
Helt tömd på energi.
Det är så sorgligt att när man gör något som funkar helt fantastiskt, så blir det ändå en hel dag till återhämtning och komma i balans.
//Mammafunderingar
I alla fall så var jag imponerad över vad hon tordes åka osv. Riktigt imponerad.
Men i alla fall. En hel dag på Skara sommarland, ja det tar ju sin energiåtgång...
Dagen efter gick inte lika bra som dagen inne på sommarlandet.
Det började redan på morgonen. Eftersom hon har diabetes måste hon upp på morgonen och äta. Det går inte att låta henne ligga och sova. Redan där började det... Ilsk som ett bi. Lillasyster fick hålla sig ur vägen. Det är hon som åker på mest både verbalt och fysiskt.
Helt tömd på energi.
Det är så sorgligt att när man gör något som funkar helt fantastiskt, så blir det ändå en hel dag till återhämtning och komma i balans.
//Mammafunderingar
fredag 25 juli 2014
Tid.
Tid är så viktigt, det är det oftast för alla. Hela samhället är ju uppbyggt på tid på nåt vis så det är ju inte så konstigt.
Men tid för min dotter verkar vara extremt viktigt.
Ett exempel är när vi väntar gäster. När vi berättar att vi ska få gäster. Kommer det alltid en följdfråga: "Vilken tid kommer de?" Här gäller det att passa sig och tänka innan man talar... Säger jag t.ex. kl 16. Så tar vår dotter det extremt konkret. Kommer då inte gästerna exakt kl 16:00 så kan det uppstå väldig irritation. Det gäller att formulera sig och säga CA 16, då går det bättre.
En annan variant kan vara som nu i sommar t.ex. så har gäster kunnat säga, "vi kommer nån gång på fm" Eh, jaha. Vår dotter ser fm som direkt efter frukost ca 8:30- lunch 13:00 Det är LÅNG tid att undra när någon kommer. För att underlätta har jag fått be gästerna skicka sms innan de åker så har vi fått räkna ut tiden det tar att åka.
Det är klurigt med tid...
//Mammafunderingar
Men tid för min dotter verkar vara extremt viktigt.
Ett exempel är när vi väntar gäster. När vi berättar att vi ska få gäster. Kommer det alltid en följdfråga: "Vilken tid kommer de?" Här gäller det att passa sig och tänka innan man talar... Säger jag t.ex. kl 16. Så tar vår dotter det extremt konkret. Kommer då inte gästerna exakt kl 16:00 så kan det uppstå väldig irritation. Det gäller att formulera sig och säga CA 16, då går det bättre.
En annan variant kan vara som nu i sommar t.ex. så har gäster kunnat säga, "vi kommer nån gång på fm" Eh, jaha. Vår dotter ser fm som direkt efter frukost ca 8:30- lunch 13:00 Det är LÅNG tid att undra när någon kommer. För att underlätta har jag fått be gästerna skicka sms innan de åker så har vi fått räkna ut tiden det tar att åka.
Det är klurigt med tid...
//Mammafunderingar
torsdag 24 juli 2014
Att ändra på nåt som fungerar...
Nu på sommaren så grillar vi mycket.
Dottern gillar det. Men, härom dagen gjorde jag min egen potatissallad, fast på ett litet annat vis än jag brukar. Slängde i en slatt av någon kall sås som var rödaktig i färgen, varpå det färgade potatissalladen rosa...
Ja, ni kanske förstår att hon opponerade sig.
"Varför hålla på att ändra för" "Den ser ju konstig ut" osv.
Ja lite kan man ju le åt det, men alla gånger är det inte kul med alla kommentarer som väller ur munnen på henne.
//Mammafunderingar
Dottern gillar det. Men, härom dagen gjorde jag min egen potatissallad, fast på ett litet annat vis än jag brukar. Slängde i en slatt av någon kall sås som var rödaktig i färgen, varpå det färgade potatissalladen rosa...
Ja, ni kanske förstår att hon opponerade sig.
"Varför hålla på att ändra för" "Den ser ju konstig ut" osv.
Ja lite kan man ju le åt det, men alla gånger är det inte kul med alla kommentarer som väller ur munnen på henne.
//Mammafunderingar
torsdag 10 juli 2014
Gråta
Usch jag vill bara gråta...
Ibland är det (ganska ofta) bara så tungt.
Som nu när jag och lillasyster måste anpassa oss och hålla oss kvar på hemmaplan istället för att packa kylväskan och gå till stranden. Nej då sätter sig den stora på tvären och här står jag mellan två viljor i värmen.
Vore det inte för diabetesen, vore det inte för Aspergern, vore det inte för ADD:n.... Så skulle jag väl packa den där jäkla kylväskan och gå, strunta i en snart 13-åring som klarar sig själv en stund.
Men så är det ju inte...
Hon måste ju ha den där tillsynen som andra 13-åringar klarar sig utan.
Fan så trött jag är på't.
Imorgon går mannen på semester. Då måste jsg få andas ett par timmar.
Det är ju så sorgligt att vi inte kan göra saker som en normal familj....
//Mammafunderingar
Ibland är det (ganska ofta) bara så tungt.
Som nu när jag och lillasyster måste anpassa oss och hålla oss kvar på hemmaplan istället för att packa kylväskan och gå till stranden. Nej då sätter sig den stora på tvären och här står jag mellan två viljor i värmen.
Vore det inte för diabetesen, vore det inte för Aspergern, vore det inte för ADD:n.... Så skulle jag väl packa den där jäkla kylväskan och gå, strunta i en snart 13-åring som klarar sig själv en stund.
Men så är det ju inte...
Hon måste ju ha den där tillsynen som andra 13-åringar klarar sig utan.
Fan så trött jag är på't.
Imorgon går mannen på semester. Då måste jsg få andas ett par timmar.
Det är ju så sorgligt att vi inte kan göra saker som en normal familj....
//Mammafunderingar
söndag 6 juli 2014
Energi
Oj ursäkta mig vilken dålig uppdatering...
Energi, ja den går åt i ett nafs, för oss alla tror jag.
Det är inte lätt att vara blivande tonåring så när som på ett par veckor. Att hänga med i (de få) kompisars tempo. Samtidigt hantera alla intryck och förändringar som blir.
Det tär på energin. Jag vet att hon säkert vill så mycket mer, men ibland tar det bara stopp och då gäller det att det inte sätts ännu mer käppar i hjulet.
Just vid dessa tillfällen då energin är i botten, tål hon inte lillasyster alls. Härom dagen skrev hon: "Varför var ni tvungna att skaffa den där jävla ungen?" Lillasyster sjönk ner under täcket och blev såklart mycket ledsen.
Kombinationen av mamma till en tonåring med ADD, Asperger och diabetes är inte lätt, men många verkar tro att "det är väl inte så farligt" "hon verkar ju så snäll" "hon kan ju föra sig socialt" osv. Ja, visst är jag väldigt tacksam att hon kan föra sig socialt. Men hallå allt det andra då som inte syns.... Mitt ärr på handen som jag fick i våras genom ett påhopp av dottern påminner mig varje dag om att vi HAR ett annorlunda liv än andra.
Det är bara så svårt, jobbig och krävande att anpassa, anpassa och återigen anpassa.
//Mammafunderingar.
Energi, ja den går åt i ett nafs, för oss alla tror jag.
Det är inte lätt att vara blivande tonåring så när som på ett par veckor. Att hänga med i (de få) kompisars tempo. Samtidigt hantera alla intryck och förändringar som blir.
Det tär på energin. Jag vet att hon säkert vill så mycket mer, men ibland tar det bara stopp och då gäller det att det inte sätts ännu mer käppar i hjulet.
Just vid dessa tillfällen då energin är i botten, tål hon inte lillasyster alls. Härom dagen skrev hon: "Varför var ni tvungna att skaffa den där jävla ungen?" Lillasyster sjönk ner under täcket och blev såklart mycket ledsen.
Kombinationen av mamma till en tonåring med ADD, Asperger och diabetes är inte lätt, men många verkar tro att "det är väl inte så farligt" "hon verkar ju så snäll" "hon kan ju föra sig socialt" osv. Ja, visst är jag väldigt tacksam att hon kan föra sig socialt. Men hallå allt det andra då som inte syns.... Mitt ärr på handen som jag fick i våras genom ett påhopp av dottern påminner mig varje dag om att vi HAR ett annorlunda liv än andra.
Det är bara så svårt, jobbig och krävande att anpassa, anpassa och återigen anpassa.
//Mammafunderingar.
onsdag 4 juni 2014
Mammahjärtat
Mitt mammahjärta fick sig en smäll...
Vi var på läkarbesök och jag släpper av dottern i skolan efter besöket.
Hinner med nöd och näppe komma innanför dörren hemma då första sms:et kommer:
"Jag vill inte vara kvar i skolan längre!!!!!!! Jag kan ta med mig jobb mm hem, bara jag slipper att vara här"
"Vore tacksam för ett svar"
Jag frågade:
"Vad är det som händer?"
"Det är så jävla rörigt i klassen!!! Jag orkar inte mera!!!Jag får verkligen ingenting gjort!!! Jag hör bara alla ljud som kommer i klassrummet nu!"
Jag frågade:
"Var är XXXXX då?" (resursen)
"Hon har ju åkt hem" (XXXXX är sjukskriven halvtid och är ju förstås inte med hela tiden)
Då skriver jag:
"Ta dina grejer och sätt dig någon annanstans"
"Men jag vill ju inte vara kvar för det är så jävla rörigt överallt"
Jag ringde då upp resursen (som är vår räddande ängel i alla lägen som hon kan) och det visade sig att hon inte hunnit åka. Så hon sa direkt jag går och kollar!
Har inte hört något mera sen.
Det är så jäkla ledsamt att jag redan nu vet att det kommer skita sig i höst när hon börjar 7:an.
Vem ska vi smsa på morgonen då, när dottern får en dålig start på dagen?
Vem ska ta henne ur klassrummet när hon behöver?
Vem hjälper henne med instruktionena?
Vem hjälper henne igång med uppgifterna?
Tusen frågor, inga svar....
//Mammafunderingar
Vi var på läkarbesök och jag släpper av dottern i skolan efter besöket.
Hinner med nöd och näppe komma innanför dörren hemma då första sms:et kommer:
"Jag vill inte vara kvar i skolan längre!!!!!!! Jag kan ta med mig jobb mm hem, bara jag slipper att vara här"
"Vore tacksam för ett svar"
Jag frågade:
"Vad är det som händer?"
"Det är så jävla rörigt i klassen!!! Jag orkar inte mera!!!Jag får verkligen ingenting gjort!!! Jag hör bara alla ljud som kommer i klassrummet nu!"
Jag frågade:
"Var är XXXXX då?" (resursen)
"Hon har ju åkt hem" (XXXXX är sjukskriven halvtid och är ju förstås inte med hela tiden)
Då skriver jag:
"Ta dina grejer och sätt dig någon annanstans"
"Men jag vill ju inte vara kvar för det är så jävla rörigt överallt"
Jag ringde då upp resursen (som är vår räddande ängel i alla lägen som hon kan) och det visade sig att hon inte hunnit åka. Så hon sa direkt jag går och kollar!
Har inte hört något mera sen.
Det är så jäkla ledsamt att jag redan nu vet att det kommer skita sig i höst när hon börjar 7:an.
Vem ska vi smsa på morgonen då, när dottern får en dålig start på dagen?
Vem ska ta henne ur klassrummet när hon behöver?
Vem hjälper henne med instruktionena?
Vem hjälper henne igång med uppgifterna?
Tusen frågor, inga svar....
//Mammafunderingar
Läkarbesök
Idag ska vi på läkarbesök ang. medicineringen.
Vi ska diskutera vidare om dottern ev. ska få en medicin till, mot ilskan. Vi får se...
Jag tycker kanske att hon har lite mer "ordning på sig" sedan hon började med medicinen. Men ingen jätte markant skillnad faktiskt. Dottern själv upplever ingen skillnad heller säger hon...
Det är inte jättepoppis bara att bli hämtad i skolan på fm för att sen åka tillbaka till skolan efteråt. Men hon var inte arg när hon gick hemifrån och det var ju ändå positivt ;)
Uppdatering:
Träffade enbart sköterskan och vi skulle fortsätta med medicinen över sommaren samt så skulle hon meddela läkaren om att vi var öppna för en medicin mot ilskan.
//Mammafunderingar
Vi ska diskutera vidare om dottern ev. ska få en medicin till, mot ilskan. Vi får se...
Jag tycker kanske att hon har lite mer "ordning på sig" sedan hon började med medicinen. Men ingen jätte markant skillnad faktiskt. Dottern själv upplever ingen skillnad heller säger hon...
Det är inte jättepoppis bara att bli hämtad i skolan på fm för att sen åka tillbaka till skolan efteråt. Men hon var inte arg när hon gick hemifrån och det var ju ändå positivt ;)
Uppdatering:
Träffade enbart sköterskan och vi skulle fortsätta med medicinen över sommaren samt så skulle hon meddela läkaren om att vi var öppna för en medicin mot ilskan.
//Mammafunderingar
söndag 1 juni 2014
Information...
Min dotter har en förmåga (eller eg. en svårighet ;) ) hon hänger inte med i all info som delas ut i skolan, kring viktiga grejer.
Hur som helst, de har fått information om att de ska få komma upp till högstadiet en heldag och hälsa på. Träffa rektor, lärare och orientera sig lite i lokalerna. Detta sker två dagar innan skolavslutningen. Så i helgen frågade jag henne lite hur det kändes... Varpå hon säger: "Vaddå, ska vi dit en HEL dag???" Ja sa jag ni har ju fått information om det. "Glöm det" sa hon.
Så nu vet jag redan nu att det kommer bli ett helsike att få henne dig. Hur ska det då inte bli i höst?!?
Hon sa själv ikväll: "I helgen kommer jag att må dåligt" "Jaså, varför" undrade jag. "Jo men jag kommer tänka på den där jävla dagen när vi ska till den andra skolan, och då kommer jag må dåligt"
Stackars lilla tappra tjej, vad jag hoppas det kommer gå bra för dig!
//Mammafunderingar
Hur som helst, de har fått information om att de ska få komma upp till högstadiet en heldag och hälsa på. Träffa rektor, lärare och orientera sig lite i lokalerna. Detta sker två dagar innan skolavslutningen. Så i helgen frågade jag henne lite hur det kändes... Varpå hon säger: "Vaddå, ska vi dit en HEL dag???" Ja sa jag ni har ju fått information om det. "Glöm det" sa hon.
Så nu vet jag redan nu att det kommer bli ett helsike att få henne dig. Hur ska det då inte bli i höst?!?
Hon sa själv ikväll: "I helgen kommer jag att må dåligt" "Jaså, varför" undrade jag. "Jo men jag kommer tänka på den där jävla dagen när vi ska till den andra skolan, och då kommer jag må dåligt"
Stackars lilla tappra tjej, vad jag hoppas det kommer gå bra för dig!
//Mammafunderingar
torsdag 22 maj 2014
Prao
Det är inte lätt att hitta prao-plats till en 12-åring tjej med Asperger, ADD, diabetes och diverse tvång.
Att vi dessutom bor i en mindre ort mellan två större gör inte saken bättre... Hon kan inte åka buss/tåg så att ta sig till annan ort är inte aktuellt.
Att följa med mig till jobbet är inte jättelämpligt och inte hos pappan heller pga. säkerhet. Dessutom hade hon mycket ångest inför att bestämma sig för att ens börja fundera på var hon skulle kunna tänkas va.
Hon kom fram till att jag skulle fråga min frissa (efter mycket påtryckningar från mig). Hon älskar att pyssla med hår och naglar och min frissa är både frisör och nagelteknolog = perfekt. Tills vi insåg att andra elever hunnit före....
Nästa utmaning började, hitta ytterligare ett ställa där hon ev. kunde tänka sig att vara. Inte det lättaste. Vi kom fram till att kusinens förskola kunde kanske vara något. Men samma där andra hade hunnit före...
Då blev det fullständigt kaos hemma och hon fick världens utbrott...
Mamman kände också att det inte var det lättaste....
Alternativet om man inte hittade en plats var att vara på skolan och hjälpa till i de lägre klasserna... Mm just det tjena.... Jag insåg att med mindre än en vecka kvar till prao så var det inte så lätt.
Räddningen blev tillslut morfars fru.
Hade vi inte hittat en plats hade jag med största sannolikhet inte kunnat jobba under hennes prao, för hon hade inte gått till skolan dessa dagar... Men ibland löser det sig i sista stund :)
//Mammafunderingar
Att vi dessutom bor i en mindre ort mellan två större gör inte saken bättre... Hon kan inte åka buss/tåg så att ta sig till annan ort är inte aktuellt.
Att följa med mig till jobbet är inte jättelämpligt och inte hos pappan heller pga. säkerhet. Dessutom hade hon mycket ångest inför att bestämma sig för att ens börja fundera på var hon skulle kunna tänkas va.
Hon kom fram till att jag skulle fråga min frissa (efter mycket påtryckningar från mig). Hon älskar att pyssla med hår och naglar och min frissa är både frisör och nagelteknolog = perfekt. Tills vi insåg att andra elever hunnit före....
Nästa utmaning började, hitta ytterligare ett ställa där hon ev. kunde tänka sig att vara. Inte det lättaste. Vi kom fram till att kusinens förskola kunde kanske vara något. Men samma där andra hade hunnit före...
Då blev det fullständigt kaos hemma och hon fick världens utbrott...
Mamman kände också att det inte var det lättaste....
Alternativet om man inte hittade en plats var att vara på skolan och hjälpa till i de lägre klasserna... Mm just det tjena.... Jag insåg att med mindre än en vecka kvar till prao så var det inte så lätt.
Räddningen blev tillslut morfars fru.
Hade vi inte hittat en plats hade jag med största sannolikhet inte kunnat jobba under hennes prao, för hon hade inte gått till skolan dessa dagar... Men ibland löser det sig i sista stund :)
//Mammafunderingar
tisdag 20 maj 2014
Skolavslutningen
Sen dottern började i skolan så har skolavslutningen varit på morgonen. Nu när hon går sista året innan högstadiet har de bestämt att skolavslutningen ska hållas på kvällen.
Jösses vilka utlägg dottern har haft om detta...:
"Vem fan har bestämt att det ska va på kvällen"
"Nu blir det på en jämn dag istället för en udda, hur ska det gå? Jag vill inte sluta på en jämn dag"
"Det kommer inte kännas som en skolavslutning med vanliga lektioner först för att sen ha avslutning på kvällen"
"Varför gör de såhär mot mig"
Osv.
Jag kan också känna att kunde de inte väntat ett år ;)
Vilka problem det här skapar och så mkt energi vår dotter hittills har lagt på detta. Och mer lär det bli...
Men förändringar kommer hon stöta på hela livet och allt går inte att skydda sig emot. Det blir bara lite extra tufft för pusselfamiljen när det blir såhär.
//Mammafunderingar
Jösses vilka utlägg dottern har haft om detta...:
"Vem fan har bestämt att det ska va på kvällen"
"Nu blir det på en jämn dag istället för en udda, hur ska det gå? Jag vill inte sluta på en jämn dag"
"Det kommer inte kännas som en skolavslutning med vanliga lektioner först för att sen ha avslutning på kvällen"
"Varför gör de såhär mot mig"
Osv.
Jag kan också känna att kunde de inte väntat ett år ;)
Vilka problem det här skapar och så mkt energi vår dotter hittills har lagt på detta. Och mer lär det bli...
Men förändringar kommer hon stöta på hela livet och allt går inte att skydda sig emot. Det blir bara lite extra tufft för pusselfamiljen när det blir såhär.
//Mammafunderingar
Medicinen
Dottern har nu kommit upp i sin dos av sin medicin. Hon äter Strattera. Denna kunde ju ta ett tag innan man märker någon skillnad.
Dottern själv säger att hon har något bättre koncentration men sämre minne... Vad hon nu menar med det ;)
Förhoppningen är iaf att hon ska få upp koncentrationen och på så vis bli lite mer harmonisk och det ska förhoppningsvis leda till en bättre energi för henne och det i sin tur att hon kan hantera sitt humör bättre. Låter helt underbart om det kommer funka.
Igår var vi på möte med läkaren bl.a. och ev kommer det sättas in en till medicin, men det skulle vi prata mer om nästa gång som vi träffas. Så vi får se...
//Mammafunderingar
Dottern själv säger att hon har något bättre koncentration men sämre minne... Vad hon nu menar med det ;)
Förhoppningen är iaf att hon ska få upp koncentrationen och på så vis bli lite mer harmonisk och det ska förhoppningsvis leda till en bättre energi för henne och det i sin tur att hon kan hantera sitt humör bättre. Låter helt underbart om det kommer funka.
Igår var vi på möte med läkaren bl.a. och ev kommer det sättas in en till medicin, men det skulle vi prata mer om nästa gång som vi träffas. Så vi får se...
//Mammafunderingar
söndag 11 maj 2014
Allt måste bli udda...
Allt måste bli udda.
Några exempel:
Var och handlade och jag bad dottern att hämta 6 äpplen. Hon sa direkt, kan jag ta 7, annars går det inte.
Vi satt i bilen som stod stilla, dottern utbrister: "säg till när den där tjejen är borta" Om en helt främmande tjej. Varför undrade jag. "Jag har tittat på henne tre gånger redan och tittar jag en gång till blir det jämnt, då kanske jag inte hinner ytterligare en gång innan hon är borta".
När hon tar mat så ser hon till att antingen ta en eller tre gånger med sleven.
Det finns så många exempel på detta men detta hände idag.
Det måste vara så fruktansvärt jobbigt att tänka på detta hela tiden. Vilken energi som går åt till detta!
//Mammafunderingar
söndag 4 maj 2014
Tiden..
Hjälp, tiden flyger iväg...
Mycket, otroligt mycket har hänt sen jag skrev sist.
För en vecka sedan var vi på möte med läkaren och psykologen. Det bestämdes där och då att dottern skulle börja med medicin. Tack! Äntligen. Ingen kan säga att vi inte har försökt utan i alla fall...
Vi fick en bekräftelse på att vi tagit rätt beslut samma dag i alla fall. När vi kom hem från mötet så möter lillasyster upp och frågar: "Fick hon medicin?" "Ja" svarade vi. "YES" utropar hon. Ingen mer än vi förstår lättnaden i hennes "YES". Vilket i sig, kändes väldigt hårt i mammahjärtat.
Medicinen hon fick ska trappas upp efter en vecka och ev. ytterligare en gång. Vi får väl se, men än har vi inte märkt nån skillnad...
Återkommer med mer uppdatering snart :)
//Mammafunderingar
Mycket, otroligt mycket har hänt sen jag skrev sist.
För en vecka sedan var vi på möte med läkaren och psykologen. Det bestämdes där och då att dottern skulle börja med medicin. Tack! Äntligen. Ingen kan säga att vi inte har försökt utan i alla fall...
Vi fick en bekräftelse på att vi tagit rätt beslut samma dag i alla fall. När vi kom hem från mötet så möter lillasyster upp och frågar: "Fick hon medicin?" "Ja" svarade vi. "YES" utropar hon. Ingen mer än vi förstår lättnaden i hennes "YES". Vilket i sig, kändes väldigt hårt i mammahjärtat.
Medicinen hon fick ska trappas upp efter en vecka och ev. ytterligare en gång. Vi får väl se, men än har vi inte märkt nån skillnad...
Återkommer med mer uppdatering snart :)
//Mammafunderingar
tisdag 22 april 2014
Känner mig snuvad...
Jag känner mig snuvad på mitt föräldraskap...
Det var inte såhär jag tänkte att det skulle bli när jag blev mamma.
Det smärtar, det känns tufft.
Såklart skulle jag aldrig vilja leva utan mina barn.
Det blev inte bara som jag tänkte. Som min vision sa till mig att det skulle bli...
Naivt kanske men känslan är sån just nu.
En påsk med extra ledighet tillsammans med familjen är en återhämtning för många. För oss är det tufft. En storasyster där man ska ligga steget före och vara vaksam på allt runt omkring. En lillasyster som kommer i kläm som man ständigt har dåligt samvete för.
Vem sa att livet är lätt att leva?!?
//Mammafunderingar
Det var inte såhär jag tänkte att det skulle bli när jag blev mamma.
Det smärtar, det känns tufft.
Såklart skulle jag aldrig vilja leva utan mina barn.
Det blev inte bara som jag tänkte. Som min vision sa till mig att det skulle bli...
Naivt kanske men känslan är sån just nu.
En påsk med extra ledighet tillsammans med familjen är en återhämtning för många. För oss är det tufft. En storasyster där man ska ligga steget före och vara vaksam på allt runt omkring. En lillasyster som kommer i kläm som man ständigt har dåligt samvete för.
Vem sa att livet är lätt att leva?!?
//Mammafunderingar
måndag 14 april 2014
Månadspeng
Storasyster vill gärna höja månadspengen.
Vi har testat sååå många varianter. Veckopeng. Pengar utifrån sysslor. Bortdragen veckopeng vid uteblivna sysslor osv osv.
Vi har inte riktigt hittat något som fungerar.
Just nu har hon en "grundsumma" i månadspeng och har möjlighet att "tjäna" extra utefter sysslor som hon kan tänka sig hjälpa till med.
Inga tvång eller krav utan helt och hållet upp till henne.
Problemet är att hon vill helst inte göra så många sysslor. Hon ser inte syftet med att hon kan duka ett bort till hela familjen, att hon kan plocka ur diskmaskinen där faktiskt vi andra har varit med och ställt in, vika någon annans tvätt, städa någon annans yta osv osv. "Varför ska jag" säger hon OFTA.
Det är svårt, vi får ta en tankevända till...
//Mammafunderingar
torsdag 10 april 2014
Överraskad.
Dottern har haft STORA problem med att hålla ordning på sitt rum.
Inte bara så att hon haft lite stökigt utan det har även samlats på olika konstiga "bra-ha-saker".
Vi har haft psykologen hemma till hjälp med detta, vi har testat städlistor. Vi har nog testat allt känns det som... Sen har vi liksom lagt ner det och inte orkat ta tag i det mer...
Men så plötsligt hände det...
Härom dagen så sa dottern att hon ville visa mig något. Jag fick lov att komma upp i rummet lite senare på kvällen. Hon hade STÄDAT och SORTERAT. Jag blev helt chockad. Det var verkligen ingen fuskstädning som vi är vana vid när det gäller henne. Det var riktigt fint och ordningplockat.
Mamman försökte dölja tårarna som brände innanför ögonlocken.
Hon fick massor beröm och kände sig väldigt nöjd!
Plötsligt händer det....
//Mammafunderingar
Inte bara så att hon haft lite stökigt utan det har även samlats på olika konstiga "bra-ha-saker".
Vi har haft psykologen hemma till hjälp med detta, vi har testat städlistor. Vi har nog testat allt känns det som... Sen har vi liksom lagt ner det och inte orkat ta tag i det mer...
Men så plötsligt hände det...
Härom dagen så sa dottern att hon ville visa mig något. Jag fick lov att komma upp i rummet lite senare på kvällen. Hon hade STÄDAT och SORTERAT. Jag blev helt chockad. Det var verkligen ingen fuskstädning som vi är vana vid när det gäller henne. Det var riktigt fint och ordningplockat.
Mamman försökte dölja tårarna som brände innanför ögonlocken.
Hon fick massor beröm och kände sig väldigt nöjd!
Plötsligt händer det....
//Mammafunderingar
tisdag 8 april 2014
"Jag skulle aldrig orka hålla på som du!"
Just den kommentaren fick jag från en kollega idag.
Först var jag tvungen att fundera några sek. Vad menade hen?
Sen frågade jag om hen syftade på något speciellt?
"Ja, men det verkar va så mycket kring dina barn hela tiden" "Hur orkar du?"
Ja, svarade jag har jag något val?
Ibland undrar man hur man uppfattas från omgivningen. Jag försöker prata om min familj i lagom dos. Men det är klart att vissa saker går ju liksom inte att undgå.
T.ex:
När man kommer sent till jobbet pga. en jobbig morgon.
När man får samtal till jobbet från den ena eller andra dottern och man får reda ut något per telefon.
Alla möten man måste ta ledigt för gällande dottern.
Ja, listan kan göras lång.
Samtidigt som jag tycker det är viktigt att de vet om läget.
//Mammafunderingar
söndag 6 april 2014
Udda
Att ha tvångstankar som gör att allt ska va udda, kan bli ganska frustrerande för omgivningen.
Igår åkte vi i bilen, lyssnade på radio, jag höjer volymen lite. Ljudvolymen hamnar på 16. Då börjar dottern frusta och skynda sig fram med armen och ställer den 17. Vilket jag tyckte blev snäppet för högt, jag sänker då och hamnar på 14.
"Men hallå säger dottern gör du det här bara för att retas?"
"Vaddå svarar jag"
"Ja, det måste stå ett udda tal annars går det inte"
Inte lätta att veta när hon inte sagt att det gäller just allt!
För ett tag sen så märkte jag att någon ändrade på termostaten i badrummet, för golvvärmen. Det visade sig att även i detta fall kunde det inte få stå 22. Utan dottern ändrade till 22.5.
Om vi handlar vill hon alltid att vi ska köpa så det blir udda. T.ex. mjölk, svår att köpa två mjölk, då vill hon att vi tar bort en eller lägger till. Det går bra om man köper olika färg, då är det olika kategorier tydligen. Så vi handlar alltid en blå och en grön mjölk, för att slippa diskussion.
Ett tag tog hon på sig byxor på "9 drag". Tre drag upp för ena benet, tre drag upp för andra och så tre drag så de sitter bra i midjan. Blev det inte bra fick hon börja om. Det kunde ta en väldig tid på morgonen!
Ja, jag kan räkna upp en hel radda med grejer som hon hakar upp sig på bara för att det "måste" va ett udda tal.
//Mammafunderingar
Igår åkte vi i bilen, lyssnade på radio, jag höjer volymen lite. Ljudvolymen hamnar på 16. Då börjar dottern frusta och skynda sig fram med armen och ställer den 17. Vilket jag tyckte blev snäppet för högt, jag sänker då och hamnar på 14.
"Men hallå säger dottern gör du det här bara för att retas?"
"Vaddå svarar jag"
"Ja, det måste stå ett udda tal annars går det inte"
Inte lätta att veta när hon inte sagt att det gäller just allt!
För ett tag sen så märkte jag att någon ändrade på termostaten i badrummet, för golvvärmen. Det visade sig att även i detta fall kunde det inte få stå 22. Utan dottern ändrade till 22.5.
Om vi handlar vill hon alltid att vi ska köpa så det blir udda. T.ex. mjölk, svår att köpa två mjölk, då vill hon att vi tar bort en eller lägger till. Det går bra om man köper olika färg, då är det olika kategorier tydligen. Så vi handlar alltid en blå och en grön mjölk, för att slippa diskussion.
Ett tag tog hon på sig byxor på "9 drag". Tre drag upp för ena benet, tre drag upp för andra och så tre drag så de sitter bra i midjan. Blev det inte bra fick hon börja om. Det kunde ta en väldig tid på morgonen!
Ja, jag kan räkna upp en hel radda med grejer som hon hakar upp sig på bara för att det "måste" va ett udda tal.
//Mammafunderingar
fredag 4 april 2014
Medicinering
Nu har dottern haft sina diagnoser ett år.
Hon har två "på papper" Asperger och ADD. Sen har hon mest troligt OCD (tvångssyndrom) också. Det finns inte på papper men psykologen säger att det spelar ingen roll utan huvudsaken är att hon får rätt behandling för sina besvär. Jag håller nog med. Vi får ju ändå hjälpen. Sen har hon även diabetes och det fick hon när hon var 8år.
Nu är det så att vi tycker att aggressionerna har ökat och vi känner att vi inte når fram till henne. Hon blir tvärarg direkt och sen är utbrottet ett faktum, spelar liksom ingen roll hur man lägger fram saker och ting. Det bara blixtrar till.
Visst lite är väl "tonårsfasoner" vissa är diabetesrelaterat. Men nu vet vi så väl vad som är vad på nåt vis.
Så härom dagen tog jag kontakt med hennes psykolog och sa att vi vill diskutera medicinering.
Tyvärr kan det va lite svårt att få till medicinering med tanke på hennes diabetes.
Men i alla fall så skulle psykologen boka en läkarkontakt för att diskutera. Det känns skönt.
Fortsättning följer...
//Mammafunderingar
Hon har två "på papper" Asperger och ADD. Sen har hon mest troligt OCD (tvångssyndrom) också. Det finns inte på papper men psykologen säger att det spelar ingen roll utan huvudsaken är att hon får rätt behandling för sina besvär. Jag håller nog med. Vi får ju ändå hjälpen. Sen har hon även diabetes och det fick hon när hon var 8år.
Nu är det så att vi tycker att aggressionerna har ökat och vi känner att vi inte når fram till henne. Hon blir tvärarg direkt och sen är utbrottet ett faktum, spelar liksom ingen roll hur man lägger fram saker och ting. Det bara blixtrar till.
Visst lite är väl "tonårsfasoner" vissa är diabetesrelaterat. Men nu vet vi så väl vad som är vad på nåt vis.
Så härom dagen tog jag kontakt med hennes psykolog och sa att vi vill diskutera medicinering.
Tyvärr kan det va lite svårt att få till medicinering med tanke på hennes diabetes.
Men i alla fall så skulle psykologen boka en läkarkontakt för att diskutera. Det känns skönt.
Fortsättning följer...
//Mammafunderingar
Förändringar.
Jag skulle vilja påstå att det som är tuffast för dottern att hantera är förändringar.
Så har det alltid varit!
Nu är det så att det kommer att ske en stor förändring kring skolavslutningen.
Förut har skolavslutningen varit på morgonen. Man går upp gör sig fin och åker till kyrkan, sen har man sommarlov.
Så har det varit, så kommer det inte att bli...
Nu kommer de ha skolavslutningen på kvällen.
Först går man i skolan sen har de avslutning!
KATASTROF!
"Det har ju alltid varit på morgonen"
"Vem fan har bestämt det"
"Hela avslutningen är ju förstörd"
"Kul att gå i skolan på dagen"
Osv.
Det hinner nog ältas många gånger innan 12 juni är här...
//Mammafunderingar
Så har det alltid varit!
Nu är det så att det kommer att ske en stor förändring kring skolavslutningen.
Förut har skolavslutningen varit på morgonen. Man går upp gör sig fin och åker till kyrkan, sen har man sommarlov.
Så har det varit, så kommer det inte att bli...
Nu kommer de ha skolavslutningen på kvällen.
Först går man i skolan sen har de avslutning!
KATASTROF!
"Det har ju alltid varit på morgonen"
"Vem fan har bestämt det"
"Hela avslutningen är ju förstörd"
"Kul att gå i skolan på dagen"
Osv.
Det hinner nog ältas många gånger innan 12 juni är här...
//Mammafunderingar
torsdag 3 april 2014
Nationella prov.
Just nu denna termin så gör alla 6:or i Sverige nationella prov, så även min dotter...
Gudarna ska veta att det är inte så lätt att vara förälder till ett barn med svårigheter när dessa prov ska göras... Så mycket ångest och vånda över dessa prov...
För att inte tala om missförstånd som blir.
Dotterns lärare sa i början av terminen att proven görs med en veckas mellanrum. Alltså alla delproven i just det ämnet görs under en vecka sen är det en vecka emellan till nästa ämne...
Men dotterns lärare missade den LILLA detaljen att berätta att de muntliga delarna kan man i stort sätt göra när som.
Så det där när som inföll just under en vecka emellan.... KATASTROF.
"Hon kan väl för fan inte stå och säga att det ska gå en vecka emellan när det inte blir så"
"Hon kan glömma att jag gör provet"
"Ska hon aldrig sluta ljuga"
osv osv. En hel em/kväll och morgon därpå förstörd. Att försöka förklara var lönlöst.
Den LILLA detaljen gjorde uppror i vår familj. Synd bara att inte läraren vill förstå detta! När jag skickade ett mail och förklarade läget. För då kom ett långt försvarstal om att hon ALDRIG hade sagt så... Och det var inte det som det hela handlade om. Ingen var ute efter att smutskasta läraren. Men hon kunde inte ta det. Det enda jag ville var att hon skulle förklara för dottern varför den muntliga delen hamnade så här mitt emellan. Men hon ansåg nog att det inte behövdes.
Dubbelsuck!
//Mammafunderingar
söndag 30 mars 2014
Att sköta sina sysslor.
I samband med att vi gjorde upp morgonschema för frukost osv. gjorde vi även "en sista kiss med hunden" schema.
Vi har alltså en hund. Eftersom barnen nu är de som går sist hemifrån så har de fått i uppgift att sköta sista kissningen.
Detta behöver kontrolleras från mamman på morgonen, så att ingen glömmer hunden. En morgon när det var storasysters tur så skickade jag ett sms som löd: "Kom du ihåg XXXX?" Var på hon svarar "Ja" (sms-svaren brukar inte vara så utförliga, utan man får liksom svar på det man frågar, men inget mer så att säga). Och det var just vad jag fick, svar på min fråga för hon hade kommit ihåg XXXX. Men hon hade också bett lillasyster att ta kissningen just denna morgon.... Det råkade visst mamman få reda på...
När jag sedan konfronterar storasyster på kvällen, säger jag nåt i stil med: "Jag är väldigt besviken på dig, för du talade inte sanning ang XXXX. Dottern blir ursinnig. "Påstår du att jag ljuger?!" "Jag kom ju ihåg henne och det var det som du undrade".
Mamman fick stå med skägget i brevlådan...
Som man frågar får man svar.
Mena det du säger och säg det du menar (gäller visst text också).
Svar på tal igen!
//Mammafunderingar
Vi har alltså en hund. Eftersom barnen nu är de som går sist hemifrån så har de fått i uppgift att sköta sista kissningen.
Detta behöver kontrolleras från mamman på morgonen, så att ingen glömmer hunden. En morgon när det var storasysters tur så skickade jag ett sms som löd: "Kom du ihåg XXXX?" Var på hon svarar "Ja" (sms-svaren brukar inte vara så utförliga, utan man får liksom svar på det man frågar, men inget mer så att säga). Och det var just vad jag fick, svar på min fråga för hon hade kommit ihåg XXXX. Men hon hade också bett lillasyster att ta kissningen just denna morgon.... Det råkade visst mamman få reda på...
När jag sedan konfronterar storasyster på kvällen, säger jag nåt i stil med: "Jag är väldigt besviken på dig, för du talade inte sanning ang XXXX. Dottern blir ursinnig. "Påstår du att jag ljuger?!" "Jag kom ju ihåg henne och det var det som du undrade".
Mamman fick stå med skägget i brevlådan...
Som man frågar får man svar.
Mena det du säger och säg det du menar (gäller visst text också).
Svar på tal igen!
//Mammafunderingar
onsdag 26 mars 2014
Att hamna i kläm.
Lillasyster hamnar allt som oftast i kläm.
Nu har vi det här med fritids. Lillasyster är så redig och fixar så mycket själv osv. Vi tycker att hon är mogen att prova utan fritids och se hur det fungerar. Hon fyller 9 i april och jag har ett schema där jag just nu slutar tidigt 4 dagar av 5. Samt morgnar så behöver hon bara vara själv ca 45 min efter att jag har åkt till jobbet.
Sagt och gjort hon skulle fr.o.m. denna vecka inte ha fritids.
Lillasyster överlycklig, har fått egen hemnyckel och mobil.
Storasyster ursinnig....
Måndag började inte så bra:
Storasyster ringer mig på jobbet och fräser: "Imorgon är det den där jävla ungen som går på morgonfritids"
Eh, va? svarade jag eller nåt i den stilen...
"Ja, hon vägrar att ta in smöret efter frukosten" "Jag har skitbråttom och får inte komma försent" fortsätter storasyster.
Jag tittade på klockan och såg att det var just den tiden jag ställt alarm på lillasysters mobil om att hon skulle klä på sig och cykla till skolan. Lillasyster stod påklädd i hallen, men sällskapskompisen ståendes på dörrmattan.
Jag själv stod på jobbet, kände hur pulsen steg och jag bara ville sjunka genom golvet.
Fick ångest för lillasyster och kände på mig att hon just i denna stund inte var den mest trygga unge på denna jord just då...
Jag sa till den stora att du tar in smöret för lillasyster har ätit för länge sedan och hennes kompis väntar...
Storasyster slängde på luren....
Sen hade jag jättesvårt att sluta tänka på hur lillasyster kände sig ensam hemma med en ursinnig storasyster.
När vi pratade igenom morgonen med dem på kvällen visade sig att lillasyster fick ta in smörpaketet efter storasyster....
Nu har vi gjort upp ett schema... Vi får väl se...
//Mammafunderingar
Nu har vi det här med fritids. Lillasyster är så redig och fixar så mycket själv osv. Vi tycker att hon är mogen att prova utan fritids och se hur det fungerar. Hon fyller 9 i april och jag har ett schema där jag just nu slutar tidigt 4 dagar av 5. Samt morgnar så behöver hon bara vara själv ca 45 min efter att jag har åkt till jobbet.
Sagt och gjort hon skulle fr.o.m. denna vecka inte ha fritids.
Lillasyster överlycklig, har fått egen hemnyckel och mobil.
Storasyster ursinnig....
Måndag började inte så bra:
Storasyster ringer mig på jobbet och fräser: "Imorgon är det den där jävla ungen som går på morgonfritids"
Eh, va? svarade jag eller nåt i den stilen...
"Ja, hon vägrar att ta in smöret efter frukosten" "Jag har skitbråttom och får inte komma försent" fortsätter storasyster.
Jag tittade på klockan och såg att det var just den tiden jag ställt alarm på lillasysters mobil om att hon skulle klä på sig och cykla till skolan. Lillasyster stod påklädd i hallen, men sällskapskompisen ståendes på dörrmattan.
Jag själv stod på jobbet, kände hur pulsen steg och jag bara ville sjunka genom golvet.
Fick ångest för lillasyster och kände på mig att hon just i denna stund inte var den mest trygga unge på denna jord just då...
Jag sa till den stora att du tar in smöret för lillasyster har ätit för länge sedan och hennes kompis väntar...
Storasyster slängde på luren....
Sen hade jag jättesvårt att sluta tänka på hur lillasyster kände sig ensam hemma med en ursinnig storasyster.
När vi pratade igenom morgonen med dem på kvällen visade sig att lillasyster fick ta in smörpaketet efter storasyster....
Nu har vi gjort upp ett schema... Vi får väl se...
//Mammafunderingar
söndag 23 mars 2014
Måltider.
Jag vet inte varför, men oftast slutar det alltid med att det är något tjafs vid matbordet.
Frukost har vi gett upp, vi äter var för sig. Kan tyckas tråkigt. Men jag tror den här familjen mår bättre som det är nu än att ha det som innan.
"Det är ju så mysigt med långfrukost på helgen" nej jag är inte beredd att dela den åsikten som många andra tycks ha, och även verkar tycka att vi ska ha...
Så middag på vardagarna är ofta det målet som vi försöker äta ihop.
Men det kan låta såhär från storasyster:
"glo inte" (till lillasyster)
"du glafsar" (till lillasyster)
"ge hit X" (helst skulle man ha fattat innan vad som skulle sträckas till henne)
"va, äre" (sagt med fräsig röst om man råkar titta vid fel tidpunkt mot hennes håll)
mm mm.
Hon är oftast arg. Har frågat om hon vill sitta själv och äta, men det vill hon inte heller.
Inte lätta att veta vad som är bäst.
//Mammafunderingar
Frukost har vi gett upp, vi äter var för sig. Kan tyckas tråkigt. Men jag tror den här familjen mår bättre som det är nu än att ha det som innan.
"Det är ju så mysigt med långfrukost på helgen" nej jag är inte beredd att dela den åsikten som många andra tycks ha, och även verkar tycka att vi ska ha...
Så middag på vardagarna är ofta det målet som vi försöker äta ihop.
Men det kan låta såhär från storasyster:
"glo inte" (till lillasyster)
"du glafsar" (till lillasyster)
"ge hit X" (helst skulle man ha fattat innan vad som skulle sträckas till henne)
"va, äre" (sagt med fräsig röst om man råkar titta vid fel tidpunkt mot hennes håll)
mm mm.
Hon är oftast arg. Har frågat om hon vill sitta själv och äta, men det vill hon inte heller.
Inte lätta att veta vad som är bäst.
//Mammafunderingar
lördag 22 mars 2014
Om att tolka bokstavligt.
Ibland blir det lite fnissigt inne i mitt huvud, när jag känner att det bara blir så tokigt för min fina tjej att behöva tolka allt bokstavligt.
Igår fick hon ett brev. Från Fritidsgården, som de flest högstadieelever väljer att tillbringa mer eller mindre tid på.
I alla fall så blev alla 6:or inbjudna till en egen kväll för att få se vad som finns att göra på Fritidsgården.
Jag sa till dottern att dit kan du ju gå och se vad man kan göra (jag visste ju innerst inne att det kommer hon aldrig att göra i alla fall, men ändå liksom).
Hennes kommentar kommer som följer:
"Va! Är du helt konstig, jag går inte dit. Fritidsgård låter som Fritids och Fritids var det längesen jag gick på, så glöm det"
Så var det med det!
//Mammafunderingar
Igår fick hon ett brev. Från Fritidsgården, som de flest högstadieelever väljer att tillbringa mer eller mindre tid på.
I alla fall så blev alla 6:or inbjudna till en egen kväll för att få se vad som finns att göra på Fritidsgården.
Jag sa till dottern att dit kan du ju gå och se vad man kan göra (jag visste ju innerst inne att det kommer hon aldrig att göra i alla fall, men ändå liksom).
Hennes kommentar kommer som följer:
"Va! Är du helt konstig, jag går inte dit. Fritidsgård låter som Fritids och Fritids var det längesen jag gick på, så glöm det"
Så var det med det!
//Mammafunderingar
fredag 21 mars 2014
Hur ska man orka?
En lillasyster som:
inte mår bra.
vars lärare skickar ett orosmail om att lillasyster inte mår bra.
är ledsen över kompissituationen.
har svårt att prata och sluter sig som en mussla.
äter dåligt och går ner i vikt.
En storasyster som:
kämpar i skolan.
fått tillbaka läxor i hemmet, "för det funkar ju så bra nu"
tar illa vid sig när kompisar blänger.
inte får vara med när hon frågar kompisar som redan har bestämt.
funderar på övergången till högstadiet.
En mamma som:
just nu har sjukskrivit sig en vecka.
har blossande eksem/psoriasis.
mailat till BUP ang. lillasyster.
mailat till kurator ang. lillasyster.
mailat till lärare ang. lillasyster.
mailat till rektor på högstadiet inför framtiden.
mailat med chefen för stöd och resursverksamheten inför högstadiet.
kliar sig i huvudet och undrar vad som ska prioriteras här näst.
funderar mycket på var man hittar energi.
funderar på varför det är så mycket i vår familj.
funderar på hur mycket utomstående kan förstå.
Många många funderingar!!!
//Mammafunderingar
inte mår bra.
vars lärare skickar ett orosmail om att lillasyster inte mår bra.
är ledsen över kompissituationen.
har svårt att prata och sluter sig som en mussla.
äter dåligt och går ner i vikt.
En storasyster som:
kämpar i skolan.
fått tillbaka läxor i hemmet, "för det funkar ju så bra nu"
tar illa vid sig när kompisar blänger.
inte får vara med när hon frågar kompisar som redan har bestämt.
funderar på övergången till högstadiet.
En mamma som:
just nu har sjukskrivit sig en vecka.
har blossande eksem/psoriasis.
mailat till BUP ang. lillasyster.
mailat till kurator ang. lillasyster.
mailat till lärare ang. lillasyster.
mailat till rektor på högstadiet inför framtiden.
mailat med chefen för stöd och resursverksamheten inför högstadiet.
kliar sig i huvudet och undrar vad som ska prioriteras här näst.
funderar mycket på var man hittar energi.
funderar på varför det är så mycket i vår familj.
funderar på hur mycket utomstående kan förstå.
Många många funderingar!!!
//Mammafunderingar
torsdag 20 mars 2014
Tre frågor...
I en normal familj (vad nu normal är...) tänker jag mig att en middag på kvällen äts tillsammans. Man frågar varandra om dagen.
I vår familj som inte riktigt faller inom det normala eftersom i den ingår det diabetes, Asperger, ADD, OCD och säkert lite till som vi inte listat ut än ;)
Där försöker mamman i familjen att prata med sina barn och sin man och frågar om dagen varit bra osv.
Detta är inte lika uppskattat av alla...
Jag faller ofta dit och mannen får allt som oftast påminna mig "du vet ju att du bara har tre frågor på dig, innan hon blir irriterad". Han pratar alltså om dottern med svårigheter. Det stämmer som han säger, att oftast efter tre frågor så har hon tröttnat och förstår inte alls varför mina frågor och hennes svar kan va en nytta för mig att veta.
Detta gör mig frustrerad!!!
Jag som vuxen måste backa men det är förbannat svårt. Jag vill ju veta vad mig tjej gjort under dagen och jag vill veta att hon haft det bra. Jag vill ju även veta om det inte varit bra. Tyvärr har hon väldigt svårt att få fram det :(
Jag vill ju bara hjälpa.
//Mammafunderingar.
I vår familj som inte riktigt faller inom det normala eftersom i den ingår det diabetes, Asperger, ADD, OCD och säkert lite till som vi inte listat ut än ;)
Där försöker mamman i familjen att prata med sina barn och sin man och frågar om dagen varit bra osv.
Detta är inte lika uppskattat av alla...
Jag faller ofta dit och mannen får allt som oftast påminna mig "du vet ju att du bara har tre frågor på dig, innan hon blir irriterad". Han pratar alltså om dottern med svårigheter. Det stämmer som han säger, att oftast efter tre frågor så har hon tröttnat och förstår inte alls varför mina frågor och hennes svar kan va en nytta för mig att veta.
Detta gör mig frustrerad!!!
Jag som vuxen måste backa men det är förbannat svårt. Jag vill ju veta vad mig tjej gjort under dagen och jag vill veta att hon haft det bra. Jag vill ju även veta om det inte varit bra. Tyvärr har hon väldigt svårt att få fram det :(
Jag vill ju bara hjälpa.
//Mammafunderingar.
tisdag 18 mars 2014
Att aldrig ha fel.
Dottern har väldigt svårt att inse när hon själv gjort fel eller tänkt fel eller haft fel eller ja, ni fattar...
Det hör ju liksom lite till diagnosen..
Det är väldigt lätt att "skylla på andra". Hon gör det inte för att vara dum eller skylla ifrån sig.
Hon har inte förmågan att sätta sig in i hur någon annan tänker, eller hur det ser ut ifrån ett annat perspektiv.
( Här kan du läsa om Theory of mind, eller mentaliseringsförmåga http://sv.wikipedia.org/wiki/Inlevelsef%C3%B6rm%C3%A5ga )
Men det blir ganska frustrerande ibland när det blir diskussioner och hon alltid, alltid ska ha rätt och kan inte sätta sig in i någon annans situation eller se på det från ett annat håll.
//Mammafunderingar.
Förändringar
Det här med förändringar...
Stora som små...
För ett par månader sedan så ändrade ortens köpcentrum namn. Det betyder att de fixade lite nya skyltar, snyggade till lite och ändrade om.
"Vad ska det va bra för?" "Varför måste de göra det?" "Är det nödvändigt" osv var yttalanden som kom från dottern.
Någon månad efter köpcentrumets namnbyte, var det dags för den lokala "macken" att ändra namn. Ännu värre... "Va, fan räcker det inte att ett ställe byter namn" osv...
I morse hakade hon upp sig på brödpåsen som hade bytt utseende. "Varför måste de hålla på".
Jag kunde inte annat än fnissa lite åt kommentarerna åt brödpåsen :)
//Mammafunderingar
måndag 17 mars 2014
Att bli bortbjuden...
I fredags fick vi en förfrågan från våra vänner, de undrade om vi skulle käka något tillsammans på kvällen.
I mitt huvud lät det superskoj.
Jag bad att få återkomma efter att ha pratat med mannen.
Mannen berättade att morgonen varit jättetuff för dottern. Att det var svårt att komma iväg till skolan. Hon hade ont, mådde inte bra osv. Tillslut kom hon iväg. Mannen ringde resursen som hjälper henne i skolan och förvarnade om att hon kunde vara sur. (Dock visar hon aldrig de sidorna i skolan, men det kan ju ändå vara bra att veta om vad som hade hänt på morgonen).
De diskuterade lite och resursen kom ju på att det även var nationella prov. Vilket också ger dottern en stress, eftersom det var hennes "värsta ämne" (som hon själv säger).
Fredagar är också en dag som dottern ofta kommer hem och är irriterad. Detta beror oftast på att de har bildlektion sista timmen = rörigt!
Mannen och jag pratade fram och tillbaka hur vi skulle göra gällande kvällen. Vi kom gemensamt fram till att vi måste "checka läget" med dottern innan vi kunde ta ett beslut.
När dottern kom hem från skolan kollade vi med henne vad hon skulle orka. Hon var tvungen att fundera en stund. Hon gick upp på sitt rum och pausade.
Denna gång ville hon försöka (eftersom vi bor nära så funkar det att gå hem).
Detta är en av de grejer som jag själv tycker är ganska jobbigt. Att man inte kan göra såna här saker spontant utan att tänka i flera steg. Förstör det mer än vad det ger energi? Hur blir det när man kommer hem?
Att energin ska hålla för hela dagen och inte bara i skolan, det är för många svårt att förstå...
//Mammafunderingar.
torsdag 6 mars 2014
Liten syster
Lillasyster har inte mått så bra.
Det började innan sportlovet v 8. Hon var låg och orkeslös. Jag tänkte att hon är nog trött det är ju snart lov osv...
Hon började att äta mindre.
Efter lovet fortsatte det. Hon tackade nej till godsaker, lördagsgodis och åt minimalt med mat = inte likt henne.
Måndagen efter lovet tog jag en vikt på henne på kvällen. Onsdagen samma vecka kollade jag hennes vikt igen -1.6 kg på denna lilla kropp. Icke bra. Det blev samtal till 1177. Som hänvisade oss vidare till VC. Ringde VC och vi fick komma samma dag.
Det tog alla dess tänkbara prover.
Inget var "fel" mer än att det var vita blodkroppar i urinen. Jaha vad betyder det sa jag. Läkaren sa att det kan tyda på många saker men bl.a. oro och stress...
Jo men tack mitt dåliga samvete späddes på. Har jag inte kunnat tyda att hon mår dåligt. Detta arma lilla barn som får stå undan. Vänta. osv.
Vi har kontaktat skolan och vi ska försöka hjälpas åt att hålla koll på henne.
//Mammafunderingar
Läxor
När dottern just fått sina diagnoser (Aspergers syndrom och ADD) så var den förstå åtgärden i skolan att ta bort läxor i hemmet.
Hon skulle fortfarande ha läxor men de skulle göras i skolan. Hon fick även lägga på lite tid för detta efter skoltid. Men det har fungerat toppen.
Ingen anar hur denna anpassning har gjort livet liiite enklare för oss hemma...
I alla fall på senaste skolmötet. Tyckte personalen att hon skulle börja med läxor i hemmet igen, "det går ju så bra med läxorna så det tror vi inte är några problem", var typ det vi fick höra.
En annan anledning var "hon kommer ju inte undan läxor i högstadiet". Nej, men vem sjutton tror att vi gör det här för att hon ska komma undan?! Ingen hellre än vi vill ju att hon ska vara som alla andra i sin ålder... Om det är någon som vill byta ett tag så visst.
Det bestämdes att efter sportlovet skulle hon börja med engelska glosor.
Behöver jag säga att det blev gråt och tandagnisslan?!
Men att lära sig att man inte kan komma undan här i livet, det ska hon. När ska andra lära sig så pass mycket om hennes funktionsnedsättningar så att anpassningarna kan bli självklara?!
//Mammafunderingar
onsdag 19 februari 2014
Sportlov.
Sportlov kan se olika ut för olika personer- förstås...
Men för ett barn med denna problematik kan det va extra jobbigt.
Vad ska man göra?
Vad kommer att hända?
Vad finns för förväntningar på mig?
Rutiner bryts osv.
I måndags så hade dottern bestämt tillsammans med en kompis att hon skulle sova över. (Det var länge sen hon sov över hos en kompis, så det kändes såklart lite stort) Dottern är trygg med familjen, då det är nära vänner till oss och vi umgås ganska ofta.
Hon åkte dit på förkvällen på måndagen och kom hem på tisdagen vid 16.30-tiden. Hade jag fått bestämma skulle det nog passat bättre att bryta upp på fm. Men ibland är ju inte alla familjemedlemmar av samma åsikt och då får man ibland stå tillbaka...
Detta resulterade såklart i en VÄLDIGT trött dotter. Som hon alltid blir när hon sover borta eller umgås långa pass med kompisar, vilket inte händer jätteofta.
Det är inte den här vanliga tröttheten jag menar som hos andra barn när de sovit borta eller fått för lite sömn... Utan det här är något helt annat och det är svårt för andra att förstå att hon blir så fruktansvärt trött.
Ja det är priset min dotter (samt familjen) får betala för att göra en övernattning.
//Mammafunderingar
Men för ett barn med denna problematik kan det va extra jobbigt.
Vad ska man göra?
Vad kommer att hända?
Vad finns för förväntningar på mig?
Rutiner bryts osv.
I måndags så hade dottern bestämt tillsammans med en kompis att hon skulle sova över. (Det var länge sen hon sov över hos en kompis, så det kändes såklart lite stort) Dottern är trygg med familjen, då det är nära vänner till oss och vi umgås ganska ofta.
Hon åkte dit på förkvällen på måndagen och kom hem på tisdagen vid 16.30-tiden. Hade jag fått bestämma skulle det nog passat bättre att bryta upp på fm. Men ibland är ju inte alla familjemedlemmar av samma åsikt och då får man ibland stå tillbaka...
Detta resulterade såklart i en VÄLDIGT trött dotter. Som hon alltid blir när hon sover borta eller umgås långa pass med kompisar, vilket inte händer jätteofta.
Det är inte den här vanliga tröttheten jag menar som hos andra barn när de sovit borta eller fått för lite sömn... Utan det här är något helt annat och det är svårt för andra att förstå att hon blir så fruktansvärt trött.
Ja det är priset min dotter (samt familjen) får betala för att göra en övernattning.
//Mammafunderingar
måndag 17 februari 2014
Första etappen...
Idag var psykologen hemma hos oss och det var dags för dottern att påbörja det jobbiga...
Att målet för dagen var en apotekspåse modell mittemellan, tyckte dottern var helt absurt. Målet var alltså att fylla denna påse med skräp. Dottern tyckte det var helt galet, "en sån stor påse" "det kommer aldrig att gå" osv.
Men tro´t eller ej men hon lyckades och över vår allas förväntan. Tom hon själv var superglad att hon fixade målet för dagen.
Vilken insats.
Men hon höll med om att det var mest jobbigt innan att gå och vänta på detta och vad det skulle innebära, det var det värsta...
Psykologen kommer om två dagar igen och vi får väl se hur det går då.
Hoppas att du känner att vi hjälper dig, mitt lilla barn.
//Mammafunderingar
Att målet för dagen var en apotekspåse modell mittemellan, tyckte dottern var helt absurt. Målet var alltså att fylla denna påse med skräp. Dottern tyckte det var helt galet, "en sån stor påse" "det kommer aldrig att gå" osv.
Men tro´t eller ej men hon lyckades och över vår allas förväntan. Tom hon själv var superglad att hon fixade målet för dagen.
Vilken insats.
Men hon höll med om att det var mest jobbigt innan att gå och vänta på detta och vad det skulle innebära, det var det värsta...
Psykologen kommer om två dagar igen och vi får väl se hur det går då.
Hoppas att du känner att vi hjälper dig, mitt lilla barn.
//Mammafunderingar
onsdag 12 februari 2014
Maktlöshet
Jag känner maktlöshet...
Just nu är det riktigt tungt.
Efter ett skolmöte igår så är det så tungt, så tungt.
Dottern ska börja högstadiet i höst och med på mötet var kuratorn från högstadiet.
Som det låter nu finns det inga resurser alls. Hur ska det gå för min tjej.
Ord som "hemmasittare" "gråzon" "typisk flicka" myntades igår och jag bara kände nej det är inte sant är det så det kommer bli för min dotter...
Jag vet att jag tänker negativt och jag vet att det ofta brukar lösa sig. Men när man har ett barn med NP-problematik, så behöver det finnas en planering för hur det ska bli. Hon ska inte behöva misslyckas och att det sen ska göras något...
Var finner man tiden?
Var finner man tiden för återhämtning?
När ska man andas?
//Mammafunderingar
Just nu är det riktigt tungt.
Efter ett skolmöte igår så är det så tungt, så tungt.
Dottern ska börja högstadiet i höst och med på mötet var kuratorn från högstadiet.
Som det låter nu finns det inga resurser alls. Hur ska det gå för min tjej.
Ord som "hemmasittare" "gråzon" "typisk flicka" myntades igår och jag bara kände nej det är inte sant är det så det kommer bli för min dotter...
Jag vet att jag tänker negativt och jag vet att det ofta brukar lösa sig. Men när man har ett barn med NP-problematik, så behöver det finnas en planering för hur det ska bli. Hon ska inte behöva misslyckas och att det sen ska göras något...
Var finner man tiden?
Var finner man tiden för återhämtning?
När ska man andas?
//Mammafunderingar
måndag 10 februari 2014
Ett nytt kapitel?
Vår dotter har länge haft tvångstankar, tvång och tics.
Allt det här kommer och går och hon byter från en grej till en annan osv. Det ena avlöser det andra...
Men nu är det så att vissa grejer håller på att ta över vår dotters liv. T.ex. så har hon en stor ångest kring att slänga saker och detta har hon haft länge, länge...
Det har gått så långt att hon inte kan slänga rent skräp, prislappar, ja vad som. Hon har även svårt att se andra slänga grejer.
I alla fall, i samråd med hennes psykolog så har vi bestämt att vi måste hjälpa henne med detta. Då detta ger henne en alldeles för stor ångest. Som påverkar henne negativt.
Så för ett par veckor sen var pappan och jag på ett förberedande möte och psykologen berättade hur det kommer gå till. Vi skulle få komma två gånger under en två veckors period och prata. Detta tillsammans med dottern. Sedan kommer psykologen komma hem till oss och hjälpa dottern med detta. En KBT behandling kan man säga.
Nu har vi varit iväg på de första två träffarna och i alla fall så under första träffen så säger psykologen att det handlar om OCD = Tvångssyndrom...
Vår dotter har tvångssyndrom. Jag frågade lite och hon sa att jo så är det och det är såhär vi kommer jobba med det. Nu är det inte så att hon kommer att få en diagnos på det här utan psykologen säger att det är huvudsaken att hon får rätt behandling utifrån hennes symptom och svårigheter.
Idag har vi alltså varit på andra träffen och jag kan säga att sen-em/kväll har inte varit den bästa dagen i våra liv.
Det börjar sjunka in lite nu för dottern vad hon ska vara med om när psykologen kommer hem till oss. Hujeda mig.
Dottern fick ikväll ett rejält utbrott. Hon ringde till mormor som kom förbi. Dottern lugnade sig men kan inte förstå varför hon måste göra det här med psykologen...
Arma lilla barn vad jag lider med dig. Även om du inte förstår att vi vill ditt bästa så hoppas jag att du ska förstå det när du blir vuxen. Att vi inte gjort allt för att jävlas med dig utan för att hjälpa dig. Tänk om du kunde förstå det nu mitt älskade barn att vi bara vill dig ditt bästa.
//Mammafunderingar
Allt det här kommer och går och hon byter från en grej till en annan osv. Det ena avlöser det andra...
Men nu är det så att vissa grejer håller på att ta över vår dotters liv. T.ex. så har hon en stor ångest kring att slänga saker och detta har hon haft länge, länge...
Det har gått så långt att hon inte kan slänga rent skräp, prislappar, ja vad som. Hon har även svårt att se andra slänga grejer.
I alla fall, i samråd med hennes psykolog så har vi bestämt att vi måste hjälpa henne med detta. Då detta ger henne en alldeles för stor ångest. Som påverkar henne negativt.
Så för ett par veckor sen var pappan och jag på ett förberedande möte och psykologen berättade hur det kommer gå till. Vi skulle få komma två gånger under en två veckors period och prata. Detta tillsammans med dottern. Sedan kommer psykologen komma hem till oss och hjälpa dottern med detta. En KBT behandling kan man säga.
Nu har vi varit iväg på de första två träffarna och i alla fall så under första träffen så säger psykologen att det handlar om OCD = Tvångssyndrom...
Vår dotter har tvångssyndrom. Jag frågade lite och hon sa att jo så är det och det är såhär vi kommer jobba med det. Nu är det inte så att hon kommer att få en diagnos på det här utan psykologen säger att det är huvudsaken att hon får rätt behandling utifrån hennes symptom och svårigheter.
Idag har vi alltså varit på andra träffen och jag kan säga att sen-em/kväll har inte varit den bästa dagen i våra liv.
Det börjar sjunka in lite nu för dottern vad hon ska vara med om när psykologen kommer hem till oss. Hujeda mig.
Dottern fick ikväll ett rejält utbrott. Hon ringde till mormor som kom förbi. Dottern lugnade sig men kan inte förstå varför hon måste göra det här med psykologen...
Arma lilla barn vad jag lider med dig. Även om du inte förstår att vi vill ditt bästa så hoppas jag att du ska förstå det när du blir vuxen. Att vi inte gjort allt för att jävlas med dig utan för att hjälpa dig. Tänk om du kunde förstå det nu mitt älskade barn att vi bara vill dig ditt bästa.
//Mammafunderingar
måndag 3 februari 2014
Att alltid finnas till hands.
Folk säger till oss, "vad skönt med så stora barn, då har ni massor egentid".
Ja jo eller nej just det så är det ju inte i vår familj.
Trots barn på snart 9 och snart 13 år så är det inte så. Jo i och för sig börjar det bli lite så med 9 åringen. Vi kan sticka iväg och handla en timme och hon klarar sig själv med en telefon till hands. 13 åringen däremot, nja. Där gäller det att vi är tillgängliga till 100%. Finnas tillhands, reda ut missförstånd till höger och vänster, ligga steget före och hålla det man lovat i ur och skur. mm. Listan kan göras lång. För att inte tala om tid. Tid som ska hållas till minsta sekund. Har jag sagt att jag ska sms:a/ringa/hämta upp ett visst klocklag. Då ska det göras just det klockslaget och inte en minut före och framförallt inte en minut efter, då ringer hon och påpekar och frågar var man är eller varför man inte ringt etc.
Detta kanske inte låter så svårt/jobbigt. Men tro mig, det går aldrig att slappna av!!!
Att jag inte går många meter från min mobil kan i andras ögon kanske verka som om jag är "mobilberoende" och det är jag väl på sätt och vis, men mer beroende av att kunna vara tillgänglig, eftersom jag vet för väl hur konsekvenserna blir om jag inte finns tillgänglig.
Jag har fått meddela min chef om detta och hon är införstådd med vikten av att jag måste vara tillgänglig och ha telefonen på mig hela tiden. Även kollegorna vet att ringer det så måste jag svara, det bara är så. Jag kan då säga till dottern (beroende på vad det gäller) att jag ringer upp vid ett tillfälle då jag har lättare att prata. Men svarar jag inte så ringer hon tills jag svarar helt enkelt. Eller bombarderar mig med sms, som kommer fortare än att jag hinner skicka svar...
Stressigt? Ja en aning.
//Mammafunderingar
Ja jo eller nej just det så är det ju inte i vår familj.
Trots barn på snart 9 och snart 13 år så är det inte så. Jo i och för sig börjar det bli lite så med 9 åringen. Vi kan sticka iväg och handla en timme och hon klarar sig själv med en telefon till hands. 13 åringen däremot, nja. Där gäller det att vi är tillgängliga till 100%. Finnas tillhands, reda ut missförstånd till höger och vänster, ligga steget före och hålla det man lovat i ur och skur. mm. Listan kan göras lång. För att inte tala om tid. Tid som ska hållas till minsta sekund. Har jag sagt att jag ska sms:a/ringa/hämta upp ett visst klocklag. Då ska det göras just det klockslaget och inte en minut före och framförallt inte en minut efter, då ringer hon och påpekar och frågar var man är eller varför man inte ringt etc.
Detta kanske inte låter så svårt/jobbigt. Men tro mig, det går aldrig att slappna av!!!
Att jag inte går många meter från min mobil kan i andras ögon kanske verka som om jag är "mobilberoende" och det är jag väl på sätt och vis, men mer beroende av att kunna vara tillgänglig, eftersom jag vet för väl hur konsekvenserna blir om jag inte finns tillgänglig.
Jag har fått meddela min chef om detta och hon är införstådd med vikten av att jag måste vara tillgänglig och ha telefonen på mig hela tiden. Även kollegorna vet att ringer det så måste jag svara, det bara är så. Jag kan då säga till dottern (beroende på vad det gäller) att jag ringer upp vid ett tillfälle då jag har lättare att prata. Men svarar jag inte så ringer hon tills jag svarar helt enkelt. Eller bombarderar mig med sms, som kommer fortare än att jag hinner skicka svar...
Stressigt? Ja en aning.
//Mammafunderingar
lördag 1 februari 2014
Lillasyster
Idag har varit en tuff dag rent känslomässigt...
Jag har så mycket funderingar kring lillasyster, hur mår hon, hur känns det för henne, vad tänker hon, tar hon skada osv.
På fm var storasyster iväg en sväng. Vi andra var ute och lillasyster lekte i snön medan vi skottade. Efter en stund sa hon -"mamma, jag har gjort en spåkula av snö, kan jag få spå dig?" Självklart fick hon det ;) Så här löd spådomen:
"Det blir en mysig kväll"
"Vi kommer sitta i soffan"
"Vi kommer att ha godis i skålar"
"Men först äter vi middag, då blir det bråk, det blir det alltid"
Sen fortsatte hon... Men det var just den här sista meningen jag skrev som satte sig i halsen på mig så jag fick svälja ner gråten. Jag lider så med henne och känner skuld för allt att hon ska behöva utstå hela tiden. Vara till lags, gå undan, stänga in sig, gömma sig, sätta på sig hörlurar för att slippa höra skrik, vika sig, mm mm.
Ibland tänker jag att visst det härdar henne och hon är och kommer bli en enormt empatisk person.
Mycket riktigt blev det bråk vid middagen och storasyster slängde mat över köksbordet och lillasyster tittade ner i knät...
Efter middagen gick vi en promenad, jag och lillasyster. Det är härligt att bara få vara med henne och tala om att hon betyder mycket och att hon är uppskattad för den hon är. Hon får ju höra allt för ofta hur dålig hon är och hur fel hon gör saker osv, det kan inte vara lätt... Så det gäller att jämna till vågskålarna lite.
Inte lätt när det är svårt. Tur man kan gråta på toan.
//Mammafunderingar
Jag har så mycket funderingar kring lillasyster, hur mår hon, hur känns det för henne, vad tänker hon, tar hon skada osv.
På fm var storasyster iväg en sväng. Vi andra var ute och lillasyster lekte i snön medan vi skottade. Efter en stund sa hon -"mamma, jag har gjort en spåkula av snö, kan jag få spå dig?" Självklart fick hon det ;) Så här löd spådomen:
"Det blir en mysig kväll"
"Vi kommer sitta i soffan"
"Vi kommer att ha godis i skålar"
"Men först äter vi middag, då blir det bråk, det blir det alltid"
Sen fortsatte hon... Men det var just den här sista meningen jag skrev som satte sig i halsen på mig så jag fick svälja ner gråten. Jag lider så med henne och känner skuld för allt att hon ska behöva utstå hela tiden. Vara till lags, gå undan, stänga in sig, gömma sig, sätta på sig hörlurar för att slippa höra skrik, vika sig, mm mm.
Ibland tänker jag att visst det härdar henne och hon är och kommer bli en enormt empatisk person.
Mycket riktigt blev det bråk vid middagen och storasyster slängde mat över köksbordet och lillasyster tittade ner i knät...
Efter middagen gick vi en promenad, jag och lillasyster. Det är härligt att bara få vara med henne och tala om att hon betyder mycket och att hon är uppskattad för den hon är. Hon får ju höra allt för ofta hur dålig hon är och hur fel hon gör saker osv, det kan inte vara lätt... Så det gäller att jämna till vågskålarna lite.
Inte lätt när det är svårt. Tur man kan gråta på toan.
//Mammafunderingar
måndag 20 januari 2014
Slut på energi
Förra helgen var vi iväg på musikal med barnen. Den började kl. 17.00 på lördagen och vi var ute som först 19.40. Lång tid att sitta still, lyssna och fokusera på handlingen.
Allt gick bra, så när som på att hon sa i början att hon kände sig ångestfylld. Vi frågade varför och hon var rädd för att glömma någonting när vi gick därifrån. Vi sa att vi hjälps åt att hålla koll på grejerna och att det inte var någon fara. Så allt gick bra.
Men! Hela söndagen var åt fanders... Så trött, så slut på energi, helt körd i botten!!
Hon stängde in sig på sitt rum, släckte, drog ner persienner och där låg hon (så när som på måltider) hela dagen fram till ca 16. Då hade hon lite energi för att kunna komma ut från rummet och vistas med oss andra.
Ska det vara så?! Så utpumpad... Stackars, är det priset man betalar för att göra något skoj ett par timmar???
//Mammafunderingar
Allt gick bra, så när som på att hon sa i början att hon kände sig ångestfylld. Vi frågade varför och hon var rädd för att glömma någonting när vi gick därifrån. Vi sa att vi hjälps åt att hålla koll på grejerna och att det inte var någon fara. Så allt gick bra.
Men! Hela söndagen var åt fanders... Så trött, så slut på energi, helt körd i botten!!
Hon stängde in sig på sitt rum, släckte, drog ner persienner och där låg hon (så när som på måltider) hela dagen fram till ca 16. Då hade hon lite energi för att kunna komma ut från rummet och vistas med oss andra.
Ska det vara så?! Så utpumpad... Stackars, är det priset man betalar för att göra något skoj ett par timmar???
//Mammafunderingar
torsdag 9 januari 2014
Skolstart
Igår var första skoldagen för den här terminen.
Det gick över förväntan kvällen innan och morgonen. Men sen kom det hem en irriterad dotter. Det hade varit mycket prat i skolan och hon var trött i huvudet. Hon störde sig på vissa uttalanden från sin lärare osv. Vi lät henne vara ifred så mycket som möjligt. Hon gick och lade sig och allt var frid och fröjd, tills i morse dag nr 2 på denna termin.
Hon hade igår fått med sig sitt nya schema för den här terminen. Nu visade sig att på schemat var inte alla ämnen ifyllda, vilket innebar att efter första lektionen idag var det ett långt pass som det inte stod någonting i?! = Total frustration och en fruktansvärd låsning.
"Hur ska jag nu kunna gå till skolan" "Hur fan kan man göra så" "Varför, varför har hon inte fyllt i vad vi ska göra" "hur ska jag göra nu" - Var några av hennes uttalanden.
Jag sa att jag kan ringa din lärare, men nej det fick jag inte. Tillslut fick jag ringa hennes resurs som hon får hjälp av delar av skoldagarna. Då kunde hon lugna sig och ta sig samman och komma iväg till skolan.
Suck!
En sådan (för andra) liten grej blir så stor. Men vad är problemet, varför kan inte läraren fylla i detta?! Speciellt eftersom det var samma visa i början av höstterminen. Jag tog upp det även då.
Varför, varför, varför....
//Mammafunderingar
Det gick över förväntan kvällen innan och morgonen. Men sen kom det hem en irriterad dotter. Det hade varit mycket prat i skolan och hon var trött i huvudet. Hon störde sig på vissa uttalanden från sin lärare osv. Vi lät henne vara ifred så mycket som möjligt. Hon gick och lade sig och allt var frid och fröjd, tills i morse dag nr 2 på denna termin.
Hon hade igår fått med sig sitt nya schema för den här terminen. Nu visade sig att på schemat var inte alla ämnen ifyllda, vilket innebar att efter första lektionen idag var det ett långt pass som det inte stod någonting i?! = Total frustration och en fruktansvärd låsning.
"Hur ska jag nu kunna gå till skolan" "Hur fan kan man göra så" "Varför, varför har hon inte fyllt i vad vi ska göra" "hur ska jag göra nu" - Var några av hennes uttalanden.
Jag sa att jag kan ringa din lärare, men nej det fick jag inte. Tillslut fick jag ringa hennes resurs som hon får hjälp av delar av skoldagarna. Då kunde hon lugna sig och ta sig samman och komma iväg till skolan.
Suck!
En sådan (för andra) liten grej blir så stor. Men vad är problemet, varför kan inte läraren fylla i detta?! Speciellt eftersom det var samma visa i början av höstterminen. Jag tog upp det även då.
Varför, varför, varför....
//Mammafunderingar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)