Jag håller andan...

Jag håller andan. Törs knappt andas och än mindre ropa hej...
Men de första dagarna har funkat toppen! Men jag vet att bakslaget kan komma, jag vet ATT det gör det. Det kan kännas tråkigt och negativt att man har den inställningen, men för min del är det en överlevnadsplan. Att vara beredd liksom.
Förra året gick också toppen de tre första dagarna sen brakade hon totalt. Det behöver inte bli så. Men man törs heller inte riktigt tro att det ska gå såhär smärtfritt...
Jag är glad för varje dag som hon är nöjd och glad och familjen känns hel och intakt.


//Mammafunderingar

Som sagt...

I torsdags 14/8  hade vi ett inplanerat möte i skolan, inför skolstart.
Tanken var att dottern skulle med en stund för att få sitt schema och veta skåpsplats osv.


Vi kom till parkeringen och skulle stå där en stund och vänta eftersom vi var lite tidiga. Dottern härjade om att hon inte ville gå. Tillslut öppnar hon bildörren och drar...
Pappan gjorde ett tappert försök att hinna i fatt henne. Men man tar liksom inte en 13-åring under armen och går. Hon skulle helt enkelt inte gå på detta möte!!!


Vi går på mötet utan dotter.
Det var rektor, tre lärare och kurator. Missförstå mig rätt men på ett vis var det ju "bra" med denna början, allt dottern drog. Så de inser allvaret.


Vi fick info om scheman och annan information. Jag måste säga att schemat är genomtänkt och utan håltimmar, så jag hoppas det även funkar i praktiken.


Att sen skolan börjar terminen med fem saknade lärare till olika tjänster, en administrativ tjänst och två assistenter. Men det är en annan historia...


//Mammafunderingar

Skolstart

Den 18/8 börjar barnen skolan.
Den 14/8 har vi ett inplanerat möte med kuratorn. Då dottern bl.a. skulle få se sitt schema mm. Detta har varit bestämt sen innan sommaren. Men när jag nämnde det för dottern för ett par dagar sen så sa hon "Glöm det" "Jag tänker inte gå dit". Så var vi där igen....


Behöver jag säga att jag våndas över skolstarten....


//Mammafunderingar