fredag 30 augusti 2013

När det blir för mycket.

Ekvationen kan va svår att få ihop.
Jobba heltid
En storasyster med diagnoser
En lillasyster som hamnar i kläm
Fixa med läkarbesök
Ringa samtal
Prata med skolan
Reda i konflikter
Ligga femtioelva steg före för att undvika utbrott
Planera vardagen
Ta hand om hemmet
mm mm.

Jag vet att jag inte är ensam, alla har sin vardag med olika bekymmer av olika slag. Men just nu är det för mycket för mig.
Det tar ett tag innan man kommer till insikt med det. När man själv klassas som kontrollfreak av både den ena och den andra, och det stämmer, jag vill ha kontroll på saker och ting. Jag vill ha allt nedskrivet i min almanacka, för att jag vet att jag blir mer stressad över att inte ha koll på situationen. Men just nu, har jag inte kontroll.
Jag glömmer saker.
Drar mig för att utföra saker, som jag annars gör per automatik
Tycker att vissa grejer är jobbigt att ta tag i, t.ex. ringa ett samtal kan vara svårt att få till.
Jag hittar inte motivationen i nåt.
Det är motigt att gå upp på morgnarna.
Det är svårt att komma till ro på kvällarna.
mm mm.

Detta gör att jag får så enormt mycket ångest över att jag inte har orken till mina barn. Tålamodet finns inte. Orken att hitta på saker finns inte. Usch vilken tråkig mamma jag är just nu.

Jag har tagit mod till mig och bokat in ett besök hos en kurator. Tyvärr lång väntetid, men vi får väl se vad som händer...

Ibland är det bara för mycket...

//Mammafunderingar

tisdag 27 augusti 2013

Lillasyster

Ur ett lillasystersperspektiv:

"-Mamma, kan jag få leka med någon efter skolan idag?"
Jag funderar lite och svarar inte på direkten. Då säger lillasyster ganska direkt innan jag hunnit svara:
"Ja, just det vi måste ju se vad X är på för humör, det kanske inte går att ta med någon hem."

Det behövs inga förklarande ord till den smärta mitt hjärta kände då. Stackars liten lillasyster.

//mammafunderingar

lördag 24 augusti 2013

Efter första skolveckan...

Jag är helt slut.

Första skoldagen gick över förväntan. Hon var nöjd när hon kom hem!
Jag var ledig för att finnas tillhands om det skulle va nåt.

Andra skoldagen gick en mycket nervös tjej till skolan, först lektionen skulle hållas på högstadiet! Det gick bra och efter skolan var hon hos mormor en sväng.
Jag och pappan hade utbildning på habiliteringen på em.

Tredje skoldagen gick bra. (Jag jobbade) Hon hade med sig en kompis hem.
När kompisen åkt hem blev hon sur och tvär. Började hacka på lillasyster. Men tillslut gick hon till sitt rum och tog hörlurarna på sig och kvällen blev lugn. Pappan jobbade sent och jag var tacksam att lugnet höll i sig.

Fjärde dagen var det bestämt sen innan att vi skulle till psykologen för genomgång av ett minnesträningstest som hon ska genomgå. Vi skulle ha med oss en personal från skolan. Vilket betydde att när vi lämnade lillasyster på morgonen skulle vi hämta upp personalen och vi skulle åka tillsammans till psykologen. Dottern visste om detta. Men det hade visst inte gått fram att vi skulle åka 10 min tidigare än vad hon normalt sett åker till skolan i vanliga fall. Jag ropar på henne på morgonen att vi ska ju åka si och så dags. En explosion utvecklas och utbrottet var ett faktum. "Du fattar väl själv att jag inte hinner om vi ska åka 10 minuter tidigare" "du är så jävla dum som bestämmer sånt här" osv...
Hon var vansinnig, jag gav henne ett alternativ att jag skulle åka och lämna lillasyster och plocka upp personalen sen hämta upp storasyster då fick hon sina 10 min extra. Hon var inte nöjd med alternativet, suckade och stånkade. Men så fick det bli.
Kvällen var relativt lugn. Pappan jobbade återigen sent.

Femte dagen och fredag. Kvällen kom och hon var kaxig och slängde ur sig elakheter till sin lillasyster. Jag har så svårt för när hon gör det och går igång på det. Tjafset var i full gång och hon skrek "jsg hatar dig, kärringjävel" "du är så jävla dum din kärring" osv...
Det slutade med att hon tillslut somnade 20.30 (har inte hänt på väldigt länge att hon somnat så tidigt)   Antagligen väldigt trött efter första skolveckan.

Nu är det lördag. För en stund sen säger hon till mig "stäng av den där jävla radion, jag läser" (grejen är att hon satt själv närmst radion och det var inte jag som hade satt på den tidigare utan pappan) jag svarar henne "du får vänta jag har inte tid just nu, annars får du stänga av den själv" (jag svarade på mail i mobilen) hon blir skitarg och börjar skrika "stäng av den då" "du håller ju bara på med mobilen, stäng av den sa jag" jag sa återigen till henne att kan du inte vänta så får du stänga av själv. "Men din jävla kärringjävel stäng av radion sa jag"  får jag återigen höra. Jag går fram till henne och säger till henne att hon ska sluta upp med att kalla mig kärringjävel osv. Hon svarar "skiter väl jag i, Jag säger vad jag vill" Sen tar hon nivån till nästa steg. Börjar slå och nypa mig.

Det här var verkligen inte min vision av hur det skulle vara att bli en mamma....
Återigen det blir sällan som man tänkt sig.

//mammafunderingar.

måndag 19 augusti 2013

En vecka sen sist.

Nu har det gått en vecka sen jag skrev sist, om det här med att snöa in på olika saker. Hon har redan släppt "läppglansfasen" den höll inte i sig speciellt länge, men den var intensiv när den varade...

Vi har haft ett par ganska jobbiga dagar.
Idag börjar skolan för mina tjejer. Dagarna innan har varit tuffa. Stämningen har varit jobbig, storasyster har tänt till direkt och varit arg för minsta lilla. Vi har inte ens fått nämna ordet skola hemma utan att hon blir arg. Jag skulle härom dagen fråga lillasyster hur det kändes att börja i 2an. Då blev storasyster galen och skrek "prata inte om skolan" osv.
Storasyster börjar 6an och hon vet att det blir betyg osv. Hon har ångest över detta.
Jag har varit förutseende inför skolstart och nyttjat en av kontaktdagarna man får från försäkringskassan när man har ett barn som har diagnos inom autismspektrat. Så jag är ledig och har följt barnen till skolan. I ärlighetens namn trodde jag att morgonen skulle bli en katastrof, jag var beredd på värsta morgonen någonsin. Tänk så fel jag hade, och tur var väl det. Morgonen gick superbra. Inget bråk alls! Jag följde två förväntansfulla döttrar. Båda var lika nervösa tror jag. Men det gick så bra. Jag var med en stund och kunde sen ge mig hem. Bara vetskapen hos min dotter att jag är hemma tror jag var lugnande på henne, hon vet att hon kan ringa när som om hon behöver och att jag finns fem minuter därifrån.
Jag sitter hemma och hoppas innerligt att jag hämtar en glad storasyster sen.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, ibland blir det bättre!

/Mammafunderingar

måndag 12 augusti 2013

Snöa in...

Min dotter kan ibland snöa in på saker. Detta är väldigt vanligt hos någon med Asperger. Pga. att hon även har ADD så kan hon även vara impulsiv, när hon kommit på en bra idé, men den måste ju förstås komma ifrån henne själv.
Nu har hon i ett par dagar snöat in på smink. Hon ser på filmer på youtube om hur andra flickor gör sitt eget smink. Så nu producerar hon smink till absurdum, mest läppglans. Hon tycker det är sååå kul och provar olika nyanser och smaker. Men det går liksom lite över styr. Hon pratar om detta hela tiden och rotar efter burkar som hon kan använda till detta skapande. Kan ju tyckas bra att kreativiteten flödar, men det är så det går överstyr. Det är så tråkigt. Nu vill hon lägga sina sista korvören på vaselin så hon kan göra mer läppglans. Hon önskar sig bara vaselin och grejer till läppglans när hon fyller om några dagar osv... Jag vet att detta kan hålla i sig ett tag och sen släpper hon det. Men just nu är hela hennes rum en enda läppglanstillverkning.

Det finns inget lagom, det finns bara PÅ eller AV...

//Mammafunderingar

lördag 10 augusti 2013

Inför skolstart

Nu inom de närmsta dagarna börjar skolan igen efter ett långt sommarlov.
Har en dotter som inte ens vill att vi nämner ordet skola.
Nu när man mer tänker på hennes svårigheter så har jag märkt att de vanligaste frågorna till storasyster några veckor innan skolan börjar är: "Snart börjar skolan, ska det bli kul?" "Snart är sommarlovet slut och allvaret börjar, det blir väl kul?" "Ska det bli kul att börja skolan igen?" osv...
Jag kan se att hon blir besvärad av frågan och känner hon frågeställaren tillräckligt väl ber hon denne att sluta prata om skolan.
Det är tufft som mamma att se att hon på riktigt mår dåligt över detta.
Jag började själv att jobba för ett par dagar sedan och några dagar innan jag började så mådde inte dottern bra. Hon hade ont i magen, ont i huvudet och var trött och allmänt hängig. Hon kunde inte förklara vad eller varför hon kände som hon gjorde. Men jag kan tänka mig att det har något med hennes egen skolstart att göra.

Lika tufft som det kan vara att ha "ledig" tid tillsammans på lovet. Lika tufft (om inte ännu tuffare) är det när skolan drar igång och alla dessa krav ställs.

//Mammafunderingar