En vecka sen sist.

Nu har det gått en vecka sen jag skrev sist, om det här med att snöa in på olika saker. Hon har redan släppt "läppglansfasen" den höll inte i sig speciellt länge, men den var intensiv när den varade...

Vi har haft ett par ganska jobbiga dagar.
Idag börjar skolan för mina tjejer. Dagarna innan har varit tuffa. Stämningen har varit jobbig, storasyster har tänt till direkt och varit arg för minsta lilla. Vi har inte ens fått nämna ordet skola hemma utan att hon blir arg. Jag skulle härom dagen fråga lillasyster hur det kändes att börja i 2an. Då blev storasyster galen och skrek "prata inte om skolan" osv.
Storasyster börjar 6an och hon vet att det blir betyg osv. Hon har ångest över detta.
Jag har varit förutseende inför skolstart och nyttjat en av kontaktdagarna man får från försäkringskassan när man har ett barn som har diagnos inom autismspektrat. Så jag är ledig och har följt barnen till skolan. I ärlighetens namn trodde jag att morgonen skulle bli en katastrof, jag var beredd på värsta morgonen någonsin. Tänk så fel jag hade, och tur var väl det. Morgonen gick superbra. Inget bråk alls! Jag följde två förväntansfulla döttrar. Båda var lika nervösa tror jag. Men det gick så bra. Jag var med en stund och kunde sen ge mig hem. Bara vetskapen hos min dotter att jag är hemma tror jag var lugnande på henne, hon vet att hon kan ringa när som om hon behöver och att jag finns fem minuter därifrån.
Jag sitter hemma och hoppas innerligt att jag hämtar en glad storasyster sen.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, ibland blir det bättre!

/Mammafunderingar