Prao

Det är inte lätt att hitta prao-plats till en 12-åring tjej med Asperger, ADD, diabetes och diverse tvång.
Att vi dessutom bor i en mindre ort mellan två större gör inte saken bättre... Hon kan inte åka buss/tåg så att ta sig till annan ort är inte aktuellt.
Att följa med mig till jobbet är inte jättelämpligt och inte hos pappan heller pga. säkerhet. Dessutom hade hon mycket ångest inför att bestämma sig för att ens börja fundera på var hon skulle kunna tänkas va.
 Hon kom fram till att jag skulle fråga min frissa (efter mycket påtryckningar från mig). Hon älskar att pyssla med hår och naglar och min frissa är både frisör och nagelteknolog = perfekt. Tills vi insåg att andra elever hunnit före....
Nästa utmaning började, hitta ytterligare ett ställa där hon ev. kunde tänka sig att vara. Inte det lättaste. Vi kom fram till att kusinens förskola kunde kanske vara något. Men samma där andra hade hunnit före...
Då blev det fullständigt kaos hemma och hon fick världens utbrott...
Mamman kände också att det inte var det lättaste....
Alternativet om man inte hittade en plats var att vara på skolan och hjälpa till i de lägre klasserna... Mm just det tjena.... Jag insåg att med mindre än en vecka kvar till prao så var det inte så lätt.
Räddningen blev tillslut morfars fru.


Hade vi inte hittat en plats hade jag med största sannolikhet inte kunnat jobba under hennes prao, för hon hade inte gått till skolan dessa dagar... Men ibland löser det sig i sista stund :)




//Mammafunderingar