Vår dotter har länge haft tvångstankar, tvång och tics.
Allt det här kommer och går och hon byter från en grej till en annan osv. Det ena avlöser det andra...
Men nu är det så att vissa grejer håller på att ta över vår dotters liv. T.ex. så har hon en stor ångest kring att slänga saker och detta har hon haft länge, länge...
Det har gått så långt att hon inte kan slänga rent skräp, prislappar, ja vad som. Hon har även svårt att se andra slänga grejer.
I alla fall, i samråd med hennes psykolog så har vi bestämt att vi måste hjälpa henne med detta. Då detta ger henne en alldeles för stor ångest. Som påverkar henne negativt.
Så för ett par veckor sen var pappan och jag på ett förberedande möte och psykologen berättade hur det kommer gå till. Vi skulle få komma två gånger under en två veckors period och prata. Detta tillsammans med dottern. Sedan kommer psykologen komma hem till oss och hjälpa dottern med detta. En KBT behandling kan man säga.
Nu har vi varit iväg på de första två träffarna och i alla fall så under första träffen så säger psykologen att det handlar om OCD = Tvångssyndrom...
Vår dotter har tvångssyndrom. Jag frågade lite och hon sa att jo så är det och det är såhär vi kommer jobba med det. Nu är det inte så att hon kommer att få en diagnos på det här utan psykologen säger att det är huvudsaken att hon får rätt behandling utifrån hennes symptom och svårigheter.
Idag har vi alltså varit på andra träffen och jag kan säga att sen-em/kväll har inte varit den bästa dagen i våra liv.
Det börjar sjunka in lite nu för dottern vad hon ska vara med om när psykologen kommer hem till oss. Hujeda mig.
Dottern fick ikväll ett rejält utbrott. Hon ringde till mormor som kom förbi. Dottern lugnade sig men kan inte förstå varför hon måste göra det här med psykologen...
Arma lilla barn vad jag lider med dig. Även om du inte förstår att vi vill ditt bästa så hoppas jag att du ska förstå det när du blir vuxen. Att vi inte gjort allt för att jävlas med dig utan för att hjälpa dig. Tänk om du kunde förstå det nu mitt älskade barn att vi bara vill dig ditt bästa.
//Mammafunderingar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar