Överraskning

Hur en stämning kan ta en vändning på en hundradels sekund, är för mig ganska obegripligt även om jag ställs inför detta flera gånger i veckan ibland flera gånger om dagen.

Jag sa till dottern att idag ska jag fixa en överraskning till dig.
"Säg vad det är" sa hon.
"Nej det går ju inte det är ju en överraskning" svarade jag.
Där och då blixtrade det till och hon blev skitförbannad:
"Jag hatar överraskningar" "säg vad det är" "säg vad det är".
Vid det här laget kände jag att jag ångrade att jag sa att det skulle bli en överraskning. Eftersom det i själva verket kunde va så att hon inte tyckte att detta var en tillräckligt bra överraskning. Det hela handlade om att hon fått en ny garderob, vi missade att köpa galgar och hon blev besviken när vi kom hem att vi hade glömt galgar. Då tänkte jag förstås att det måste jag ju fixa. Jag ångrade mig i samma stund då jag förstod att den här överraskningen var inte uppskattad.
Det jag i efterhand skulle ha gjort, var att fixa galgarna och när hon sen kommit hem från skolan så skulle galgarna finnas hemma och då skulle hon bli sprudlande glad.

Så grejen i sig är inte att hon inte ville ha galgar utan hon gillar helt enkelt inte överraskningar. Vilket är väldigt vanligt förekommande då man har Aspergers syndrom. Tyvärr kan hon ju komma att bli missförstådd i samhället eftersom det förväntas att man ska uppskatta en överraskning.

//Mammafunderingar