Det här med att anordna ett kalas kan köra energin i botten eller ännu mer i botten mot vad den redan är..
Ibland undrar jag varför man håller på?! Men vi har ju faktiskt en lillasyster som vi måste ta hänsyn till också och just denna gång var det faktiskt hon som fyllde år.
Först ska man försöka få ordning och att var och en ska plocka upp sina grejer, går ju sådär. Sen ha en suckandes storasyster som bara tycker att det blir jobbigt med en massa folk. Det är ingen bra kombo.
Jag var så slut när kalaset skulle börja att jag helst av allt bara ville dunsta därifrån.
Den härliga stämningen återfann sig när gästerna hade åkt. Gap och skrik. Antagligen pga. att orken inte fanns hos storasyster heller.
Hur mycket ska en lillasyster behöva stå ut med????
//Mammafunderingar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar