Ensam men ändå inte...

Just nu känns det så ensamt, inte just att jag är ensam, för jag har fina vänner och familj omkring mig.
Men jag känner mig ensam i min situation.
Det känns som om det bara är vi som har det såhär.

Tar just nu i skrivande stund ett par djupa andetag efter att dottern har slängt igen ytterdörren och det sista hon skrek var "jag hatar dig så jävla mycket". Jag vet att jag inte bör ta åt mig eller att hon i stundens hetta inte kan tygla sina känslor.

Bara härom dagen fick jag höra av en mamma att hon inte tillät ordet "hata" att hennes barn inte fick säga sånt. Hjälp tänkte jag det säger min dotter dagligen... Hon svär också en massa. Det värsta är att säger jag till henne så blir det än värre.

Jag känner mig ensam för att de regler och normer jag egentligen hade en vision om att kunna förankra hos mina barn inte funkar på den ena, jag har fått tänka om. Det är tufft att få tänka om. Klart jag inte vill att min unge svär och gormar.
Till lillasyster kan vi säga att nej det är inte ok att svära eller att vi säger till direkt när och om hon gör det. Hon kan ta det och tar till sig att det är fel. Men hon reagerar ju såklart på att vi inte säger till storasyster i samma utsträckning. Detta känns svårt. Har börjat förklara för lillasyster att storasyster tänker annorlunda. "Det är ok mamma, jag ska försöka att inte reta storasyster" säger den lilla förnuftiga 8 åringen när jag försöker förklara varför storasyster gör och säger vissa saker till sin lillasyster.

Jag känner mig bara ensam och jag antar att jag fortfarande har väldigt svårt att i stundens hetta inte ta åt mig av min egen dotters hårda ord. Jag blir ledsen och sårad och känner bara varför?! Jag vill henne bara väl, men ofta blir det så fel.
Jag vill ge henne verktyg att klara sig genom livet, men hon förstår inte att jag försöker vägleda henne. För henne är jag bara en elak mamma som bara vill henne ont. Hon säger ofta "du hatar mig" "du gillar bara lillasyster" "du skäller bara på mig, aldrig på lillasyster" "det är bara mig du tjatar på" "det är bara jag som får hjälpa till med allt hemma" "lillasyster slipper alltid undan". Det stämmer ju inte riktigt, men i hennes värld är det så och hur jag ska få henne att inse att det inte är så, det vet jag inte.

Det är inte lätt att vara mamma, speciellt inte till ett barn med flera funktionsnedsättningar.

//Mammafunderingar