Tre frågor...

I en normal familj (vad nu normal är...) tänker jag mig att en middag på kvällen äts tillsammans. Man frågar varandra om dagen.
I vår familj som inte riktigt faller inom det normala eftersom i den ingår det diabetes, Asperger, ADD, OCD och säkert lite till som vi inte listat ut än ;)
Där försöker mamman i familjen att prata med sina barn och sin man och frågar om dagen varit bra osv.
Detta är inte lika uppskattat av alla...
Jag faller ofta dit och mannen får allt som oftast påminna mig "du vet ju att du bara har tre frågor på dig, innan hon blir irriterad". Han pratar alltså om dottern med svårigheter. Det stämmer som han säger, att oftast efter tre frågor så har hon tröttnat och förstår inte alls varför mina frågor och hennes svar kan va en nytta för mig att veta.


Detta gör mig frustrerad!!!
Jag som vuxen måste backa men det är förbannat svårt. Jag vill ju veta vad mig tjej gjort under dagen och jag vill veta att hon haft det bra. Jag vill ju även veta om det inte varit bra. Tyvärr har hon väldigt svårt att få fram det :(




Jag vill ju bara hjälpa.




//Mammafunderingar.