Måltider.

Jag vet inte varför, men oftast slutar det alltid med att det är något tjafs vid matbordet.
Frukost har vi gett upp, vi äter var för sig. Kan tyckas tråkigt. Men jag tror den här familjen mår bättre som det är nu än att ha det som innan.
 "Det är ju så mysigt med långfrukost på helgen" nej jag är inte beredd att dela den åsikten som många andra tycks ha, och även verkar tycka att vi ska ha...


Så middag på vardagarna är ofta det målet som vi försöker äta ihop.
Men det kan låta såhär från storasyster:
"glo inte" (till lillasyster)
"du glafsar" (till lillasyster)
"ge hit X" (helst skulle man ha fattat innan vad som skulle sträckas till henne)
"va, äre" (sagt med fräsig röst om man råkar titta vid fel tidpunkt mot hennes håll)
mm mm.
Hon är oftast arg. Har frågat om hon vill sitta själv och äta, men det vill hon inte heller.


Inte lätta att veta vad som är bäst.


//Mammafunderingar