Känner mig snuvad...

Jag känner mig snuvad på mitt föräldraskap...
Det var inte såhär jag tänkte att det skulle bli när jag blev mamma.
Det smärtar, det känns tufft.
Såklart skulle jag aldrig vilja leva utan mina barn.
Det blev inte bara som jag tänkte. Som min vision sa till mig att det skulle bli...
Naivt kanske men känslan är sån just nu.


En påsk med extra ledighet tillsammans med familjen är en återhämtning för många. För oss är det tufft. En storasyster där man ska ligga steget före och vara vaksam på allt runt omkring. En lillasyster som kommer i kläm som man ständigt har dåligt samvete för.


Vem sa att livet är lätt att leva?!?


//Mammafunderingar

Månadspeng

Storasyster vill gärna höja månadspengen.
Vi har testat sååå många varianter. Veckopeng. Pengar utifrån sysslor. Bortdragen veckopeng vid uteblivna sysslor osv osv.
Vi har inte riktigt hittat något som fungerar.
Just nu har hon en "grundsumma" i månadspeng och har möjlighet att "tjäna" extra utefter sysslor som hon kan tänka sig hjälpa till med.
Inga tvång eller krav utan helt och hållet upp till henne.
Problemet är att hon vill helst inte göra så många sysslor. Hon ser inte syftet med att hon kan duka ett bort till hela familjen, att hon kan plocka ur diskmaskinen där faktiskt vi andra har varit med och ställt in, vika någon annans tvätt, städa någon annans yta osv osv. "Varför ska jag" säger hon OFTA.


Det är svårt, vi får ta en tankevända till...


//Mammafunderingar

Överraskad.

Dottern har haft STORA problem med att hålla ordning på sitt rum.
Inte bara så att hon haft lite stökigt utan det har även samlats på olika konstiga "bra-ha-saker".
Vi har haft psykologen hemma till hjälp med detta, vi har testat städlistor. Vi har nog testat allt känns det som... Sen har vi liksom lagt ner det och inte orkat ta tag i det mer...


Men så plötsligt hände det...
Härom dagen så sa dottern att hon ville visa mig något. Jag fick lov att komma upp i rummet lite senare på kvällen. Hon hade STÄDAT och SORTERAT. Jag blev helt chockad. Det var verkligen ingen fuskstädning som vi är vana vid när det gäller henne. Det var riktigt fint och ordningplockat.


Mamman försökte dölja tårarna som brände innanför ögonlocken.
Hon fick massor beröm och kände sig väldigt nöjd!


Plötsligt händer det....


//Mammafunderingar

"Jag skulle aldrig orka hålla på som du!"

Just den kommentaren fick jag från en kollega idag.
Först var jag tvungen att fundera några sek. Vad menade hen?
Sen frågade jag om hen syftade på något speciellt?
"Ja, men det verkar va så mycket kring dina barn hela tiden" "Hur orkar du?"


Ja, svarade jag har jag något val?


Ibland undrar man hur man uppfattas från omgivningen. Jag försöker prata om min familj i lagom dos. Men det är klart att vissa saker går ju liksom inte att undgå.
T.ex:
När man kommer sent till jobbet pga. en jobbig morgon.
När man får samtal till jobbet från den ena eller andra dottern och man får reda ut något per telefon.
Alla möten man måste ta ledigt för gällande dottern.
Ja, listan kan göras lång.
Samtidigt som jag tycker det är viktigt att de vet om läget.


//Mammafunderingar

Udda

Att ha tvångstankar som gör att allt ska va udda, kan bli ganska frustrerande för omgivningen.


Igår åkte vi i bilen, lyssnade på radio, jag höjer volymen lite. Ljudvolymen hamnar på 16. Då börjar dottern frusta och skynda sig fram med armen och ställer den 17. Vilket jag tyckte blev snäppet för högt, jag sänker då och hamnar på 14.
"Men hallå säger dottern gör du det här bara för att retas?"
 "Vaddå svarar jag"
"Ja, det måste stå ett udda tal annars går det inte"
Inte lätta att veta när hon inte sagt att det gäller just allt!


För ett tag sen så märkte jag att någon ändrade på termostaten i badrummet, för golvvärmen. Det visade sig att även i detta fall kunde det inte få stå 22. Utan dottern ändrade till 22.5.


Om vi handlar vill hon alltid att vi ska köpa så det blir udda. T.ex. mjölk, svår att köpa två mjölk, då vill hon att vi tar bort en eller lägger till. Det går bra om man köper olika färg, då är det olika kategorier tydligen. Så vi handlar alltid en blå och en grön mjölk, för att slippa diskussion.


Ett tag tog hon på sig byxor på "9 drag". Tre drag upp för ena benet, tre drag upp för andra och så tre drag så de sitter bra i midjan. Blev det inte bra fick hon börja om. Det kunde ta en väldig tid på morgonen!


Ja, jag kan räkna upp en hel radda med grejer som hon hakar upp sig på bara för att det "måste" va ett udda tal.




//Mammafunderingar

Medicinering

Nu har dottern haft sina diagnoser ett år.
Hon har två "på papper" Asperger och ADD. Sen har hon mest troligt OCD (tvångssyndrom) också. Det finns inte på papper men psykologen säger att det spelar ingen roll utan huvudsaken är att hon får rätt behandling för sina besvär. Jag håller nog med. Vi får ju ändå hjälpen. Sen har hon även diabetes och det fick hon när hon var 8år.


Nu är det så att vi tycker att aggressionerna har ökat och vi känner att vi inte når fram till henne. Hon blir tvärarg direkt och sen är utbrottet ett faktum, spelar liksom ingen roll hur man lägger fram saker och ting. Det bara blixtrar till.
Visst lite är väl "tonårsfasoner" vissa är diabetesrelaterat. Men nu vet vi så väl vad som är vad på nåt vis.


Så härom dagen tog jag kontakt med hennes psykolog och sa att vi vill diskutera medicinering.


Tyvärr kan det va lite svårt att få till medicinering med tanke på hennes diabetes.


Men i alla fall så skulle psykologen boka en läkarkontakt för att diskutera. Det känns skönt.
Fortsättning följer...


//Mammafunderingar

Förändringar.

Jag skulle vilja påstå att det som är tuffast för dottern att hantera är förändringar.
Så har det alltid varit!



Nu är det så att det kommer att ske en stor förändring kring skolavslutningen.
Förut har skolavslutningen varit på morgonen. Man går upp gör sig fin och åker till kyrkan, sen har man sommarlov.
Så har det varit, så kommer det inte att bli...

Nu kommer de ha skolavslutningen på kvällen.
Först går man i skolan sen har de avslutning!



KATASTROF!



"Det har ju alltid varit på morgonen"
"Vem fan har bestämt det"
"Hela avslutningen är ju förstörd"
"Kul att gå i skolan på dagen"
Osv.



Det hinner nog ältas många gånger innan 12 juni är här...



//Mammafunderingar

Nationella prov.

Just nu denna termin så gör alla 6:or i Sverige nationella prov, så även min dotter...


Gudarna ska veta att det är inte så lätt att vara förälder till ett barn med svårigheter när dessa prov ska göras... Så mycket ångest och vånda över dessa prov...


För att inte tala om missförstånd som blir.


Dotterns lärare sa i början av terminen att proven görs med en veckas mellanrum. Alltså alla delproven i just det ämnet görs under en vecka sen är det en vecka emellan till nästa ämne...
Men dotterns lärare missade den LILLA detaljen att berätta att de muntliga delarna kan man i stort sätt göra när som.
Så det där när som inföll just under en vecka emellan.... KATASTROF.
"Hon kan väl för fan inte stå och säga att det ska gå en vecka emellan när det inte blir så"
"Hon kan glömma att jag gör provet"
"Ska hon aldrig sluta ljuga"
osv osv. En hel em/kväll och morgon därpå förstörd. Att försöka förklara var lönlöst.


Den LILLA detaljen gjorde uppror i vår familj. Synd bara att inte läraren vill förstå detta! När jag skickade ett mail och förklarade läget. För då kom ett långt försvarstal om att hon ALDRIG hade sagt så... Och det var inte det som det hela handlade om. Ingen var ute efter att smutskasta läraren. Men hon kunde inte ta det. Det enda jag ville var att hon skulle förklara för dottern varför den muntliga delen hamnade så här mitt emellan. Men hon ansåg nog att det inte behövdes.


Dubbelsuck!


//Mammafunderingar