Vi tillbringade en dag med våra döttrar på Skara sommarland. Allt gick jättebra där. Storasyster blev dock nojig och ville absolut att vi skulle åka hem ca 30 minuter innan parken stängde. Det är ångestfyllt att va kvar till sist, tänk om man blir inlåst...
I alla fall så var jag imponerad över vad hon tordes åka osv. Riktigt imponerad.
Men i alla fall. En hel dag på Skara sommarland, ja det tar ju sin energiåtgång...
Dagen efter gick inte lika bra som dagen inne på sommarlandet.
Det började redan på morgonen. Eftersom hon har diabetes måste hon upp på morgonen och äta. Det går inte att låta henne ligga och sova. Redan där började det... Ilsk som ett bi. Lillasyster fick hålla sig ur vägen. Det är hon som åker på mest både verbalt och fysiskt.
Helt tömd på energi.
Det är så sorgligt att när man gör något som funkar helt fantastiskt, så blir det ändå en hel dag till återhämtning och komma i balans.
//Mammafunderingar
torsdag 31 juli 2014
fredag 25 juli 2014
Tid.
Tid är så viktigt, det är det oftast för alla. Hela samhället är ju uppbyggt på tid på nåt vis så det är ju inte så konstigt.
Men tid för min dotter verkar vara extremt viktigt.
Ett exempel är när vi väntar gäster. När vi berättar att vi ska få gäster. Kommer det alltid en följdfråga: "Vilken tid kommer de?" Här gäller det att passa sig och tänka innan man talar... Säger jag t.ex. kl 16. Så tar vår dotter det extremt konkret. Kommer då inte gästerna exakt kl 16:00 så kan det uppstå väldig irritation. Det gäller att formulera sig och säga CA 16, då går det bättre.
En annan variant kan vara som nu i sommar t.ex. så har gäster kunnat säga, "vi kommer nån gång på fm" Eh, jaha. Vår dotter ser fm som direkt efter frukost ca 8:30- lunch 13:00 Det är LÅNG tid att undra när någon kommer. För att underlätta har jag fått be gästerna skicka sms innan de åker så har vi fått räkna ut tiden det tar att åka.
Det är klurigt med tid...
//Mammafunderingar
Men tid för min dotter verkar vara extremt viktigt.
Ett exempel är när vi väntar gäster. När vi berättar att vi ska få gäster. Kommer det alltid en följdfråga: "Vilken tid kommer de?" Här gäller det att passa sig och tänka innan man talar... Säger jag t.ex. kl 16. Så tar vår dotter det extremt konkret. Kommer då inte gästerna exakt kl 16:00 så kan det uppstå väldig irritation. Det gäller att formulera sig och säga CA 16, då går det bättre.
En annan variant kan vara som nu i sommar t.ex. så har gäster kunnat säga, "vi kommer nån gång på fm" Eh, jaha. Vår dotter ser fm som direkt efter frukost ca 8:30- lunch 13:00 Det är LÅNG tid att undra när någon kommer. För att underlätta har jag fått be gästerna skicka sms innan de åker så har vi fått räkna ut tiden det tar att åka.
Det är klurigt med tid...
//Mammafunderingar
torsdag 24 juli 2014
Att ändra på nåt som fungerar...
Nu på sommaren så grillar vi mycket.
Dottern gillar det. Men, härom dagen gjorde jag min egen potatissallad, fast på ett litet annat vis än jag brukar. Slängde i en slatt av någon kall sås som var rödaktig i färgen, varpå det färgade potatissalladen rosa...
Ja, ni kanske förstår att hon opponerade sig.
"Varför hålla på att ändra för" "Den ser ju konstig ut" osv.
Ja lite kan man ju le åt det, men alla gånger är det inte kul med alla kommentarer som väller ur munnen på henne.
//Mammafunderingar
Dottern gillar det. Men, härom dagen gjorde jag min egen potatissallad, fast på ett litet annat vis än jag brukar. Slängde i en slatt av någon kall sås som var rödaktig i färgen, varpå det färgade potatissalladen rosa...
Ja, ni kanske förstår att hon opponerade sig.
"Varför hålla på att ändra för" "Den ser ju konstig ut" osv.
Ja lite kan man ju le åt det, men alla gånger är det inte kul med alla kommentarer som väller ur munnen på henne.
//Mammafunderingar
torsdag 10 juli 2014
Gråta
Usch jag vill bara gråta...
Ibland är det (ganska ofta) bara så tungt.
Som nu när jag och lillasyster måste anpassa oss och hålla oss kvar på hemmaplan istället för att packa kylväskan och gå till stranden. Nej då sätter sig den stora på tvären och här står jag mellan två viljor i värmen.
Vore det inte för diabetesen, vore det inte för Aspergern, vore det inte för ADD:n.... Så skulle jag väl packa den där jäkla kylväskan och gå, strunta i en snart 13-åring som klarar sig själv en stund.
Men så är det ju inte...
Hon måste ju ha den där tillsynen som andra 13-åringar klarar sig utan.
Fan så trött jag är på't.
Imorgon går mannen på semester. Då måste jsg få andas ett par timmar.
Det är ju så sorgligt att vi inte kan göra saker som en normal familj....
//Mammafunderingar
Ibland är det (ganska ofta) bara så tungt.
Som nu när jag och lillasyster måste anpassa oss och hålla oss kvar på hemmaplan istället för att packa kylväskan och gå till stranden. Nej då sätter sig den stora på tvären och här står jag mellan två viljor i värmen.
Vore det inte för diabetesen, vore det inte för Aspergern, vore det inte för ADD:n.... Så skulle jag väl packa den där jäkla kylväskan och gå, strunta i en snart 13-åring som klarar sig själv en stund.
Men så är det ju inte...
Hon måste ju ha den där tillsynen som andra 13-åringar klarar sig utan.
Fan så trött jag är på't.
Imorgon går mannen på semester. Då måste jsg få andas ett par timmar.
Det är ju så sorgligt att vi inte kan göra saker som en normal familj....
//Mammafunderingar
söndag 6 juli 2014
Energi
Oj ursäkta mig vilken dålig uppdatering...
Energi, ja den går åt i ett nafs, för oss alla tror jag.
Det är inte lätt att vara blivande tonåring så när som på ett par veckor. Att hänga med i (de få) kompisars tempo. Samtidigt hantera alla intryck och förändringar som blir.
Det tär på energin. Jag vet att hon säkert vill så mycket mer, men ibland tar det bara stopp och då gäller det att det inte sätts ännu mer käppar i hjulet.
Just vid dessa tillfällen då energin är i botten, tål hon inte lillasyster alls. Härom dagen skrev hon: "Varför var ni tvungna att skaffa den där jävla ungen?" Lillasyster sjönk ner under täcket och blev såklart mycket ledsen.
Kombinationen av mamma till en tonåring med ADD, Asperger och diabetes är inte lätt, men många verkar tro att "det är väl inte så farligt" "hon verkar ju så snäll" "hon kan ju föra sig socialt" osv. Ja, visst är jag väldigt tacksam att hon kan föra sig socialt. Men hallå allt det andra då som inte syns.... Mitt ärr på handen som jag fick i våras genom ett påhopp av dottern påminner mig varje dag om att vi HAR ett annorlunda liv än andra.
Det är bara så svårt, jobbig och krävande att anpassa, anpassa och återigen anpassa.
//Mammafunderingar.
Energi, ja den går åt i ett nafs, för oss alla tror jag.
Det är inte lätt att vara blivande tonåring så när som på ett par veckor. Att hänga med i (de få) kompisars tempo. Samtidigt hantera alla intryck och förändringar som blir.
Det tär på energin. Jag vet att hon säkert vill så mycket mer, men ibland tar det bara stopp och då gäller det att det inte sätts ännu mer käppar i hjulet.
Just vid dessa tillfällen då energin är i botten, tål hon inte lillasyster alls. Härom dagen skrev hon: "Varför var ni tvungna att skaffa den där jävla ungen?" Lillasyster sjönk ner under täcket och blev såklart mycket ledsen.
Kombinationen av mamma till en tonåring med ADD, Asperger och diabetes är inte lätt, men många verkar tro att "det är väl inte så farligt" "hon verkar ju så snäll" "hon kan ju föra sig socialt" osv. Ja, visst är jag väldigt tacksam att hon kan föra sig socialt. Men hallå allt det andra då som inte syns.... Mitt ärr på handen som jag fick i våras genom ett påhopp av dottern påminner mig varje dag om att vi HAR ett annorlunda liv än andra.
Det är bara så svårt, jobbig och krävande att anpassa, anpassa och återigen anpassa.
//Mammafunderingar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)