Att behöva vara arg, eller känna sig arg hela tiden, måste verkligen ta på krafterna.
Jag har märkt att dottern varit väldigt arg på sista tiden.
Men mest påtagliget blev det när hon i lördags hade en helt fantastisk fm då hon var väldigt glad, eller väldigt glad, men hon var liksom trevlig, log lite emellanåt och frågade om hon kunde hjälpa mig med något.
Till saken hör att hon och jag var ensamma. Hennes lillasyster och pappan var iväg hela fm. Sen när de kom hem var det som om det kom en blixt från klar himmel. Hon blev tvärarg direkt.
Jag kände mig ledsen efter detta konstaterande. Tycker synd om storasyster som måste ha det väldigt kämpigt med känslorna.
Jag tänkte försöka få tag i läkaren och se om det ska justeras i medicineringen eller så, det lär inte blir ett trevligt sommarlov annars...
Alltid är det nåt....
//Mammafunderingar
måndag 25 maj 2015
torsdag 9 april 2015
Tillrättavisande
Min man tycker att det är lite roligt att jag tappar ord när jag pratar. Han säger att jag har "oral dyslexi" vet inte ens om det finns något som heter så...
Jag upplever att eftersom jag hela tiden ska ha koll på allt åt alla så är det mycket som ska hållas i huvudet och mycket som ska sägas. Jag tappar ord, vränger ord fel, böjer fel osv. Jag vet ju eg när och hur det blir fel, men ibland går det fort och jag anser att alla förstår vad jag menar.
Men just ja, i den här familjen måste man mena det man säger och säga det man menar....
Dottern (och mannen) tillrättavisar mig HELA tiden. JAG BLIR TOKIG! Det är faktiskt irriterande.
"Du sa så" säger de och upprepar det jag säger och jag svarar att ja det kanske jag gjorde men ni förstår ju vad jag menar. Nej det gör vi inte, svarar de i kör.... Skämt ibland allvar ibland.
Jag försöker att tala korrekt men det är inte så jäkla lätt ;)
//Mammafunderingar
Jag upplever att eftersom jag hela tiden ska ha koll på allt åt alla så är det mycket som ska hållas i huvudet och mycket som ska sägas. Jag tappar ord, vränger ord fel, böjer fel osv. Jag vet ju eg när och hur det blir fel, men ibland går det fort och jag anser att alla förstår vad jag menar.
Men just ja, i den här familjen måste man mena det man säger och säga det man menar....
Dottern (och mannen) tillrättavisar mig HELA tiden. JAG BLIR TOKIG! Det är faktiskt irriterande.
"Du sa så" säger de och upprepar det jag säger och jag svarar att ja det kanske jag gjorde men ni förstår ju vad jag menar. Nej det gör vi inte, svarar de i kör.... Skämt ibland allvar ibland.
Jag försöker att tala korrekt men det är inte så jäkla lätt ;)
//Mammafunderingar
Resa
På påsklovet var vi med barnen för första gången och åkte skidor.
Allt gick toppenbra och över förväntan. Barnen blev sålda på skidåkandet och det lär bli fler gånger.
Priset vi fick betala kom efteråt, med en dotter som behövde två dygns återhämtning. Hon låg i stort sätt i sin säng i två dygn efteråt. Tur vi hade några dagar kvar på påsklovet när vi kom hem ifrån fjällen.
//Mammafunderingar
Allt gick toppenbra och över förväntan. Barnen blev sålda på skidåkandet och det lär bli fler gånger.
Priset vi fick betala kom efteråt, med en dotter som behövde två dygns återhämtning. Hon låg i stort sätt i sin säng i två dygn efteråt. Tur vi hade några dagar kvar på påsklovet när vi kom hem ifrån fjällen.
//Mammafunderingar
onsdag 1 april 2015
1 april!
1 april!
Min dotter tycker inte att det är en speciellt kul dag, eftersom det kommer att skojas i skolan. Hon upplever att klasskamrater gör lite narr av henne ibland, eftersom dottern går på allt som någon säger. Hon kan gå på vad som helst. Vi försöker ofta prata om detta hur hon ska försöka tänka om någon säger något som verkar konstigt. Men dottern säger att det är svårt att avgöra om något låter konstigt, jag tror ju på allt.
Jag tror inte klasskamraterna är ute efter att vara taskiga utan de tycker det är kul att hon är lättlurad. Dottern själv säger att det ändå känns ok, men jag har sagt att hon måste säga till när det känns annorlunda och hon känner att det blir svårt att hantera.
//Mammafunderingar
Min dotter tycker inte att det är en speciellt kul dag, eftersom det kommer att skojas i skolan. Hon upplever att klasskamrater gör lite narr av henne ibland, eftersom dottern går på allt som någon säger. Hon kan gå på vad som helst. Vi försöker ofta prata om detta hur hon ska försöka tänka om någon säger något som verkar konstigt. Men dottern säger att det är svårt att avgöra om något låter konstigt, jag tror ju på allt.
Jag tror inte klasskamraterna är ute efter att vara taskiga utan de tycker det är kul att hon är lättlurad. Dottern själv säger att det ändå känns ok, men jag har sagt att hon måste säga till när det känns annorlunda och hon känner att det blir svårt att hantera.
//Mammafunderingar
Insikt.
Dottern åkte bil med pappan härom dagen och plötsligt från ingenstans säger hon:
"Jag känner mig gladare, jag är inte så arg längre" "Förut kände jag mig arg så fort jag såg någon" "Störde mig på allt och ville bara skrika och fräsa"
Den känslan i ett mammahjärta <3
//Mammafunderingar
"Jag känner mig gladare, jag är inte så arg längre" "Förut kände jag mig arg så fort jag såg någon" "Störde mig på allt och ville bara skrika och fräsa"
Den känslan i ett mammahjärta <3
//Mammafunderingar
Stress
Ett påslag av stress är typ det värsta som kan hända för dottern. Det är oftast då det blir kaos, utbrott osv.
Stress kan avhjälpas oftast genom väl planering och förberedelse. Femtioelva steg före måste vi föräldrar ligga hela tiden...
Tyvärr finns det saker som vi inte kan påverka.
Ett exempel är när dottern somnar om efter att jag har åkt till jobbet. Hon är hemma med lillasyster ca 45 min efter att jag har åkt. Hon kan ha varit vaken och jag ser alltid till att prata ett par ord med henne innan jag åker. Oftast skickar jag ett sms för att dubbelkolla att hon är uppe. Ibland funkar inte det för jag är ju faktiskt på jobbet då... Nu ett par tillfällen har hon under senaste tiden somnat om. Detta ger henne ett otroligt stresspåslag. "Man kan ju inte komma försent till skolan" för då finns risk att hon inte går iväg alls...
Tyvärr är det också så att detta går ut över lillasyster.
Mamman känner sig maktlös i dessa lägen och mitt råd till lillasyster är alltid att ta på sig och ge sig iväg till skolan, fortast möjligt. (Har en överenskommelse med lillasysters lärare att hon får komma tidigare om det behövs och sällskapa med fröken i klassrummet, det är jag tacksam för!)
//Mammafunderingar
Stress kan avhjälpas oftast genom väl planering och förberedelse. Femtioelva steg före måste vi föräldrar ligga hela tiden...
Tyvärr finns det saker som vi inte kan påverka.
Ett exempel är när dottern somnar om efter att jag har åkt till jobbet. Hon är hemma med lillasyster ca 45 min efter att jag har åkt. Hon kan ha varit vaken och jag ser alltid till att prata ett par ord med henne innan jag åker. Oftast skickar jag ett sms för att dubbelkolla att hon är uppe. Ibland funkar inte det för jag är ju faktiskt på jobbet då... Nu ett par tillfällen har hon under senaste tiden somnat om. Detta ger henne ett otroligt stresspåslag. "Man kan ju inte komma försent till skolan" för då finns risk att hon inte går iväg alls...
Tyvärr är det också så att detta går ut över lillasyster.
Mamman känner sig maktlös i dessa lägen och mitt råd till lillasyster är alltid att ta på sig och ge sig iväg till skolan, fortast möjligt. (Har en överenskommelse med lillasysters lärare att hon får komma tidigare om det behövs och sällskapa med fröken i klassrummet, det är jag tacksam för!)
//Mammafunderingar
måndag 2 mars 2015
Hantera besvikelse.
I fredags hade dottern en kompis på övernattning.
Den här kompisen har också vissa svårigheter och har även hon en Aspergerdiagnos. De har varit vänner sedan förskoleåldern. Vänskapen har gått upp och ner, men i takt med att vi på varsitt håll har fått svar på funderingarna kring våra döttrar så har deras vänskap blivit bättre. De har så att säga, förståelse för varann :)
Men det kan även bli tokigt förstås, med två tjejer i tonåren som inte heller riktigt kan sätta sig in i den andres känslor och funderingar och val och åsikter osv osv.
I alla fall så vaknade de upp i lördags, det första kompisen gör är att ringa hem. Det visar sig att hon alltid gör så. En slags kontroll skulle jag tro, hon vill ju veta vad hennes familj ska göra.
Detta stör sig vår dotter på, hon känner sig utanför och som att kompisen vill hem, det kan jag förstå i och för sig. Det är då det krävs förklaring till varför denne kompis gör så.
Sen bestämdes det att kompisen skulle följa med sin familj till mormorn över lunch.
Dottern och kompisen skulle ses efter respektives lunch.
Allt var frid och fröjd...
Tills kompisen ringde och sa att det blev ändrade planer då de hade blivit bortbjudna till hennes moster efter lunch. (en sån där liten spontantripp som det så sällan blir i vår familj pga. vissa onständigheter ;) )
KRASCH... KABOOOM...PANG I DÖRREN...
"Hur kan hon bara göra så..."
"Fattar hon inte att vi redan har bestämt..."
"Schyst liksom.."
osv. Dottern var VÄDIGT besviken.
Där och då inser man att svårigheterna är ibland större än vad man tror precis minuten innan utbrottet är ett faktum.
Vi fick förklara återigen att detta är sånt som händer, förändringar blir det hela tiden i hela livet. Dottern förstod (trodde vi), men avslutade det hela med att säga typ: "Jag tycker ändå hon gjorde fel som följde med, vi hade ju faktiskt bestämt". Diskussionen var slut!
//Mammafunderingar
Den här kompisen har också vissa svårigheter och har även hon en Aspergerdiagnos. De har varit vänner sedan förskoleåldern. Vänskapen har gått upp och ner, men i takt med att vi på varsitt håll har fått svar på funderingarna kring våra döttrar så har deras vänskap blivit bättre. De har så att säga, förståelse för varann :)
Men det kan även bli tokigt förstås, med två tjejer i tonåren som inte heller riktigt kan sätta sig in i den andres känslor och funderingar och val och åsikter osv osv.
I alla fall så vaknade de upp i lördags, det första kompisen gör är att ringa hem. Det visar sig att hon alltid gör så. En slags kontroll skulle jag tro, hon vill ju veta vad hennes familj ska göra.
Detta stör sig vår dotter på, hon känner sig utanför och som att kompisen vill hem, det kan jag förstå i och för sig. Det är då det krävs förklaring till varför denne kompis gör så.
Sen bestämdes det att kompisen skulle följa med sin familj till mormorn över lunch.
Dottern och kompisen skulle ses efter respektives lunch.
Allt var frid och fröjd...
Tills kompisen ringde och sa att det blev ändrade planer då de hade blivit bortbjudna till hennes moster efter lunch. (en sån där liten spontantripp som det så sällan blir i vår familj pga. vissa onständigheter ;) )
KRASCH... KABOOOM...PANG I DÖRREN...
"Hur kan hon bara göra så..."
"Fattar hon inte att vi redan har bestämt..."
"Schyst liksom.."
osv. Dottern var VÄDIGT besviken.
Där och då inser man att svårigheterna är ibland större än vad man tror precis minuten innan utbrottet är ett faktum.
Vi fick förklara återigen att detta är sånt som händer, förändringar blir det hela tiden i hela livet. Dottern förstod (trodde vi), men avslutade det hela med att säga typ: "Jag tycker ändå hon gjorde fel som följde med, vi hade ju faktiskt bestämt". Diskussionen var slut!
//Mammafunderingar
lördag 21 februari 2015
Bakslag.
Så smidigt som jag skrev igår om att sportlovet tuffat på och gått så himla bra. Så osmidigt har denna dag varit idag...
Pust.
Idag kom det liksom bakslag på att hennes energi troligtvis är ganska slut. Tyvärr vill eller kan hon inte inse detta själv, så det blir en konflikt om det mesta.
Idag har det mest handlat om att hon vill sova över med en kompis hemma eller borta, spelar ingen roll, men övernattning är tydligen VÄLDIGT viktigt nu.
Tyvärr vet vi av erfarenhet att vi måste begränsa detta, då hon faktiskt ska tillbaka till skolan på måndag. Det vore ju snyggt om hon inte orkar dit första dagen efter lovet.
//Mammafunderingar
Pust.
Idag kom det liksom bakslag på att hennes energi troligtvis är ganska slut. Tyvärr vill eller kan hon inte inse detta själv, så det blir en konflikt om det mesta.
Idag har det mest handlat om att hon vill sova över med en kompis hemma eller borta, spelar ingen roll, men övernattning är tydligen VÄLDIGT viktigt nu.
Tyvärr vet vi av erfarenhet att vi måste begränsa detta, då hon faktiskt ska tillbaka till skolan på måndag. Det vore ju snyggt om hon inte orkar dit första dagen efter lovet.
//Mammafunderingar
fredag 20 februari 2015
Sportlov
Sportlovet har gått bra, över förväntan faktiskt.
Det kan ha att göra med medicineringen som tuffar på...
Det kan ha att göra med att vi inte haft så stora krav på henne denna vecka...
Det kan ha att göra med att hittills såhär på fredagen så har hon fått bestämma sin egen vecka, vi har inte lagt oss i så mycket utan hon har fått bestämma mycket själv...
Det kan ha att göra med att hon, när hon varit hemma, hållit sig mycket på sitt rum och kollat på sin iPad...
Eller så är det helt enkelt en kombination.
Vad vet jag, ibland vet man inte riktigt varför det blir på ett visst vis. Men man behöver ju heller inte veta...
//Mammafunderingar
Det kan ha att göra med medicineringen som tuffar på...
Det kan ha att göra med att vi inte haft så stora krav på henne denna vecka...
Det kan ha att göra med att hittills såhär på fredagen så har hon fått bestämma sin egen vecka, vi har inte lagt oss i så mycket utan hon har fått bestämma mycket själv...
Det kan ha att göra med att hon, när hon varit hemma, hållit sig mycket på sitt rum och kollat på sin iPad...
Eller så är det helt enkelt en kombination.
Vad vet jag, ibland vet man inte riktigt varför det blir på ett visst vis. Men man behöver ju heller inte veta...
//Mammafunderingar
söndag 8 februari 2015
Energi
Det här med energiåtgång..
Hon förstår inte själv ännu vad hennes energi går åt till.
Hon har kommit in i en period då hon gärna vill sova med kompisar, hos oss eller borta det spelar inte henne någon roll nu. Men grejen är att hon blir precis klippt slut när hon har sovkompis eller sover borta...
Natten till lördagen sov hon borta. Hon tar ju sin sömnmedicin, så den bestämde vi att hon skulle ta kl 22:00. Då tar det ca en timme tills hon somnar, det är lite lagom sent anser vi. (Kompisen hade andra åsikter tydligen). Sen vaknade hon vid 8-tiden. Umgicks med kompisen fram till ca 16. Där och då gick hon i någon slags dvala och sen dess har vi typ inte sett till henne. Legat på sitt rum och sovit. Klockan är ca 18 på söndagskvällen.
Mamman blir frustrerad på att det blir såhär. Dottern själv är grinig och lättretad.
Blä...
//Mammafunderingar
Hon förstår inte själv ännu vad hennes energi går åt till.
Hon har kommit in i en period då hon gärna vill sova med kompisar, hos oss eller borta det spelar inte henne någon roll nu. Men grejen är att hon blir precis klippt slut när hon har sovkompis eller sover borta...
Natten till lördagen sov hon borta. Hon tar ju sin sömnmedicin, så den bestämde vi att hon skulle ta kl 22:00. Då tar det ca en timme tills hon somnar, det är lite lagom sent anser vi. (Kompisen hade andra åsikter tydligen). Sen vaknade hon vid 8-tiden. Umgicks med kompisen fram till ca 16. Där och då gick hon i någon slags dvala och sen dess har vi typ inte sett till henne. Legat på sitt rum och sovit. Klockan är ca 18 på söndagskvällen.
Mamman blir frustrerad på att det blir såhär. Dottern själv är grinig och lättretad.
Blä...
//Mammafunderingar
lördag 31 januari 2015
Sömn
Tänk att hon somnar som en klocka en timme efter att insomningstabletten har tagits. Hon har vaknat pigg och utvilad. Hoppas det får fortsätta så...
Hon har även bett om strategier när hon tappar kontrollen. Vi kom överens om att hon ska försöka gå in på sitt rum, hon får skrika, men inte skrika fula ord till någon annan. Hon får absolut inte slåss.
"Jag ska verkligen försöka med detta" sa hon härom dagen.
Älskade unge <3
//Mammafunderingar
Hon har även bett om strategier när hon tappar kontrollen. Vi kom överens om att hon ska försöka gå in på sitt rum, hon får skrika, men inte skrika fula ord till någon annan. Hon får absolut inte slåss.
"Jag ska verkligen försöka med detta" sa hon härom dagen.
Älskade unge <3
//Mammafunderingar
onsdag 28 januari 2015
Läkarbesök, försök nr 2...
Den här gången kom vi iväg på läkarbesöket...
Dottern var lugn och det hela kändes bra, med tanke på hur det var ett par veckor innan.
Dottern hade förberett sig på att hon skulle säga till om problemen med att somna på kvällen. Hon bad mig och pappa om hjälp utifall att hon inte skulle få fram det så ville hon att vi skulle säga det. Men hon klarade att tala om det själv. (visserligen med en fråga från läkaren om just sömnen, men ändå ;) )
Läkaren som vetat om sömnproblemen ett tag tog detta på stort allvar. Hon sa direkt att vi ska prova insomningstablett. Dottern gjorde även en deal med läkaren om att ingen ipad/mobil/dator efter 20:30 (tv var ok) samt inget kaffe, te, läsk som också kan påverka hennes sömn. Nu dricker hon inte kaffe och läsk på vardagar men hon har alltid gillat en kopp te på kvällen, men hon var själv beredd att testa.
Det bestämdes även att hon ska fortsätta med Strattera ett tag till och se vad den tillsammans med en ordnad sömn kan göra.
Det finns hopp om livet :) :)
Även om jag själv just nu är inne i en svacka, familjemässigt. Jobbmässigt är jag väldigt nöjd och harmonisk just nu!
//Mammafunderingar
Dottern var lugn och det hela kändes bra, med tanke på hur det var ett par veckor innan.
Dottern hade förberett sig på att hon skulle säga till om problemen med att somna på kvällen. Hon bad mig och pappa om hjälp utifall att hon inte skulle få fram det så ville hon att vi skulle säga det. Men hon klarade att tala om det själv. (visserligen med en fråga från läkaren om just sömnen, men ändå ;) )
Läkaren som vetat om sömnproblemen ett tag tog detta på stort allvar. Hon sa direkt att vi ska prova insomningstablett. Dottern gjorde även en deal med läkaren om att ingen ipad/mobil/dator efter 20:30 (tv var ok) samt inget kaffe, te, läsk som också kan påverka hennes sömn. Nu dricker hon inte kaffe och läsk på vardagar men hon har alltid gillat en kopp te på kvällen, men hon var själv beredd att testa.
Det bestämdes även att hon ska fortsätta med Strattera ett tag till och se vad den tillsammans med en ordnad sömn kan göra.
Det finns hopp om livet :) :)
Även om jag själv just nu är inne i en svacka, familjemässigt. Jobbmässigt är jag väldigt nöjd och harmonisk just nu!
//Mammafunderingar
söndag 25 januari 2015
Värsta dagen på länge.
Idag har det varit en riktigt tuff dag...
Dottern har gått på mig fysiskt, så hårt så jag ömmar på armarna.
Jag bad om att hela familjen skulle hjälpas åt att städa. Det skulle jag aldrig ha gjort...
Dottern blev mer och mer arg, för hon hade ingen lust. Hon kallade mig för en hel hoper med väl valda ord. Jag tappade tålamodet och gav henne mobilförbud.
Då bast det ännu mer för dottern som började slå på mig. Hon slog mig på armarna och jag försökte backa men hon gick efter. Hon slog igen sin dörr så dörrlisten ramlade bort. Listen med spikar tog hon och började slå på mig, på mina ben och på mina armar, jag försökte ta mig där ifrån och skulle gå ner från trappen då sparkar hon mig i rumpan. Jag går ner då rusar hon in i vårt sovrum, slänger ner sängkläderna på golvet, river ur lakan mm. Då går jag upp igen eftersom vi har datorer där inne ville jag verkligen inte att hon skulle ge sig på dem. Får leda henne ut ur vårt rum samtidigt som hon bankar och slår på mig och sliter i mina kläder. Jag stänger dörren och står för med foten så hon inte kan ta sig in till mig.
Det hela fortsätter en lång stund...
Det slutar med att hon får ångest och ber om ursäkt i skriftform.
Jag har svårt att suga åt mig av ursäkten.
Vad kommer här näst?
Ska det vara så här?
Detta är en lång historia som jag gjorde väldigt kort...
//Mammafunderingar
Dottern har gått på mig fysiskt, så hårt så jag ömmar på armarna.
Jag bad om att hela familjen skulle hjälpas åt att städa. Det skulle jag aldrig ha gjort...
Dottern blev mer och mer arg, för hon hade ingen lust. Hon kallade mig för en hel hoper med väl valda ord. Jag tappade tålamodet och gav henne mobilförbud.
Då bast det ännu mer för dottern som började slå på mig. Hon slog mig på armarna och jag försökte backa men hon gick efter. Hon slog igen sin dörr så dörrlisten ramlade bort. Listen med spikar tog hon och började slå på mig, på mina ben och på mina armar, jag försökte ta mig där ifrån och skulle gå ner från trappen då sparkar hon mig i rumpan. Jag går ner då rusar hon in i vårt sovrum, slänger ner sängkläderna på golvet, river ur lakan mm. Då går jag upp igen eftersom vi har datorer där inne ville jag verkligen inte att hon skulle ge sig på dem. Får leda henne ut ur vårt rum samtidigt som hon bankar och slår på mig och sliter i mina kläder. Jag stänger dörren och står för med foten så hon inte kan ta sig in till mig.
Det hela fortsätter en lång stund...
Det slutar med att hon får ångest och ber om ursäkt i skriftform.
Jag har svårt att suga åt mig av ursäkten.
Vad kommer här näst?
Ska det vara så här?
Detta är en lång historia som jag gjorde väldigt kort...
//Mammafunderingar
söndag 18 januari 2015
Ångest
Igår berättade dottern för mig att hennes mobil ger henne ångest.
Mobilen visar ju digital klocka. När dottern ser att det börjar närma sig att bli t.ex. 20:20, 08:08, 12:12, 17:17 osv. Då måste hon ta en skärmdump och spara det kortet i mobilen. Gör hon inte detta så får hon världens ångest.
Försökte prata med henne och fråga vad det är som gör att det blir så. Men hon har inga svar själv, mer än att hon tycker att det är fruktansvärt jobbigt.
Några gånger har hon försökt att låta bli men då beskrev hon att det blir ett tryck över bröstet och hon mår fruktansvärt dåligt.
//Mammafunderingar
Mobilen visar ju digital klocka. När dottern ser att det börjar närma sig att bli t.ex. 20:20, 08:08, 12:12, 17:17 osv. Då måste hon ta en skärmdump och spara det kortet i mobilen. Gör hon inte detta så får hon världens ångest.
Försökte prata med henne och fråga vad det är som gör att det blir så. Men hon har inga svar själv, mer än att hon tycker att det är fruktansvärt jobbigt.
Några gånger har hon försökt att låta bli men då beskrev hon att det blir ett tryck över bröstet och hon mår fruktansvärt dåligt.
//Mammafunderingar
torsdag 8 januari 2015
Läkarbesök
Det där inbokade läkarbesöket, det kom vi aldrig iväg på...
Maktlös, så maktlös kände jag mig igår...
Dottern totalvägrade att åka till läkaren. För; "Man åker inte på läkarbesök på lov" PUNKT!
Hennes första skoldag innebar studiedag = ledig.
Jag försökte säga att det är ju faktiskt inte lov, du har ju studiedag, men si det gick verkligen inte...
Man bär liksom inte in en 13-åring i bilen...
Till saken hör att jag började på mitt nya jobb och behövde gå tidigare. Så efter lite kruxande med att fixa personal som gick in för mig sista timmen så jag skulle kunna åka på läkarbesöket, så skulle jag gå tidigare och så händer detta...
Känner mig bara less, frustrerad, orkeslös och ja en massa andra känslor..
//Mammafunderingar
Maktlös, så maktlös kände jag mig igår...
Dottern totalvägrade att åka till läkaren. För; "Man åker inte på läkarbesök på lov" PUNKT!
Hennes första skoldag innebar studiedag = ledig.
Jag försökte säga att det är ju faktiskt inte lov, du har ju studiedag, men si det gick verkligen inte...
Man bär liksom inte in en 13-åring i bilen...
Till saken hör att jag började på mitt nya jobb och behövde gå tidigare. Så efter lite kruxande med att fixa personal som gick in för mig sista timmen så jag skulle kunna åka på läkarbesöket, så skulle jag gå tidigare och så händer detta...
Känner mig bara less, frustrerad, orkeslös och ja en massa andra känslor..
//Mammafunderingar
tisdag 6 januari 2015
Nytt år, nytt inlägg!
Sista dagen på ledigheten. Eller för mig, barnen har studiedag och får vara hemma med pappan.
Vi har haft det skönt, men det har varit en hel del konflikter och mycket tjafs mellan systrarna som slutar med glåpord och kanske även fysiska tag från storasyster på sin lillasyster.
Vi ser en skillnad från när hon var medicinerad, mot nu när hon vägrar ta medicinen...
Men hon gjorde själv en upptäckt härom dagen. Vi var i det stora varuhuset Gekås i Ullared. Dottern älskar det och är lite shoppinggalen ;) Men efter två timmar var hon precis slut och säger till mig: "Mamma vet du, jag kanske kan tänka mig medicinen igen, för jag märker nu att jag inte orkar surret lika mycket längre" Bra insikt. Imorgon har vi ett inbokat möte hos läkaren så vi får väl se hur det blir med medicinen framöver....
//Mammafunderingar
Vi har haft det skönt, men det har varit en hel del konflikter och mycket tjafs mellan systrarna som slutar med glåpord och kanske även fysiska tag från storasyster på sin lillasyster.
Vi ser en skillnad från när hon var medicinerad, mot nu när hon vägrar ta medicinen...
Men hon gjorde själv en upptäckt härom dagen. Vi var i det stora varuhuset Gekås i Ullared. Dottern älskar det och är lite shoppinggalen ;) Men efter två timmar var hon precis slut och säger till mig: "Mamma vet du, jag kanske kan tänka mig medicinen igen, för jag märker nu att jag inte orkar surret lika mycket längre" Bra insikt. Imorgon har vi ett inbokat möte hos läkaren så vi får väl se hur det blir med medicinen framöver....
//Mammafunderingar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)