Gråta

Usch jag vill bara gråta...

Ibland är det (ganska ofta) bara så tungt.

Som nu när jag och lillasyster måste anpassa oss och hålla oss kvar på hemmaplan istället för att packa kylväskan och gå till stranden. Nej då sätter sig den stora på tvären och här står jag mellan två viljor i värmen.
Vore det inte för diabetesen, vore det inte för Aspergern, vore det inte för ADD:n.... Så skulle jag väl packa den där jäkla kylväskan och gå, strunta i en snart 13-åring som klarar sig själv en stund.
Men så är det ju inte...
Hon måste ju ha den där tillsynen som andra 13-åringar klarar sig utan.

Fan så trött jag är på't.

Imorgon går mannen på semester. Då måste jsg få andas ett par timmar.

Det är ju så sorgligt att vi inte kan göra saker som en normal familj....


//Mammafunderingar