Som ett brev på posten...

Jahopp då kom det som ett brev på posten, den där förändringen med icke medicinerad dotter...


Storasyster har varit negativt inställd till "den där jävla medicinen". Vi gjorde upp en deal tillsammans med läkaren, efter höstlovet skulle medicinen sättas ut och hon ska vara utan i 6 veckor för att det sedan ska utvärderas om hon behöver medicinen eller inte. Men framför allt ska hon själv få insikt om den behövs eller inte.
Tanken är väldigt bra, för jag tror också att det är hennes enda sätt att ändra inställning till medicineringen.


Men idag är dag nr två... Det säger allt...


Ostrukturerad morgon. Irriterad storasyster. rusade omkring som ett yrväder och sökte efter sina grejer.
"Var är mina grejer" "va fan har jag inte lagt ner det" "oh, shit vad klockan är mycket"


Lillasyster var tydligen i vägen.
"Akta på´re" "fan att du ska va så jävla jobbig" "fattar du hur jobbig du är eller" "jävelunge" osv.


Detta är inte ok, och jag inser att det behövs ÄNNU tydligare struktur på morgonen. Lillasysters morgonschema (som hon har för att det inte ska krocka med storasyster) det måste ses över. De kan inte äta frukost tillsammans. Min fasa med att låta barnen äta vid tv:n får jag lägga åt sidan. Lillasyster behöver det. (Storasyster ser inte på tv på morgonen tror inte hon mäktar med de intrycken).


Dags att sätta igång hjärnan på en ännu högre växel och rigga för ev. härdsmältor framöver...


//Mammafunderingar