Kontaktfamilj

När man har en diagnos inom autismspektrat vilket vår dotter har så innefattas man av LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionsnedsatta.

Då är det så att vi har blivit erbjudna att ha en kontaktfamilj till vår dotter. LSS-handläggaren har beviljat oss kontaktfamilj två dygn/månad.
Vi kände att någon främmande familj var inte aktuell för vår tjej. Dels för att vi själv inte skulle vara trygga med det och dels för dotterns skull. Alternativet skulle vara att hitta en familj själv!
Vi kände direkt att vi visste vilka vi skulle fråga. Vi frågade familjen i fråga och sa även att de skulle fundera och diskutera med varann innan de lämnade besked och vi underströk flera gånger att vi skulle förstå om det blev ett nej osv.
Vi behövde inte vänta länge på svar, de lämnade svar direkt samma kväll. De kände sig hedrade att vi hade frågat och tyckte det hela skulle bli spännande och kul.
Jag blev alldeles varm och berörd av deras svar och tårarna kom förstås.
Det kom en sommar med semestrar som gjorde att det hela tog lite tid, för familjen måste godkännas av familjehemshandläggarna osv. Många turer fram och tillbaka. Men nu äntligen såhär 2-3 månader senare så är allt klart och om ett par helger är det dags för första helgen.
När allt var klart, var det dags för oss att berätta för storasyster. Hon blev jätteglad och började fnissa. Vi visste att vi hade valt rätt familj!!

Detta par har vi känt i många år. Mamman i familjen och jag är barndomsvänner och vår vänskap är djup. Vi träffas kanske inte fysiskt allt för ofta men om det är någon person som jag vet finns där för mig så är det min äldsta bästa vän.
För oss var det en självklarhet att välja detta par. De har även en fin liten dotter som vår dotter tycker jättemycket om. Vi vet att vi kan lite på dem, att de är lyhörda för storasysters behov osv. De kommer göra ett toppenjobb med vår tjej.

Hur ska vi någonsin kunna visa vår tacksamhet?!


//Mammafunderingar